Lite feministprat

Torkade de sista tårarna efter att sett filmen Desert Flower. Av någon anledning hade jag bara sett halva filmen tidigare. Nu då Ronja somnade i kvisten tog jag tillfället i akt och streamade hela filmen via Ruutu+. Kan tänka mig att filmen också finns att ses på andra ställen. Desert Flower spelades in redan 2009, så jag vet att jag är sent ute. Läste dock boken för många år tillbaka. Den är också mycket läsvärd.

Vart ville jag komma med det här inlägget? För det första. Se filmen pronto om du inte har sett den. Råkar du ha en karl eller kompis som förlöjligar och förminskar feminismen av princip och okunskap? Övertala honom/henne att se filmen tillsammans med dig. Och vet du, hen kommer att förändras efter att ha sett den. Om inte, då får du verkligen ifrågasätta hens värderingar.

För det andra. Fundera över ämnen som varför feminismen behövs och hur galen vår värld fortfarande är. WHO har beräknat att det könsstympas 3 000 000 flickor varje år. Tre miljoner. Tre. Fucking. Miljoner. Det gör mig ledsen, arg och äcklad. Många flickor är lika små som Ronja då de genomgår denna horribla misshandel och får leva med följderna och möjliga komplikationer. Hjärtat värker då jag tänker på det.

För det tredje. Det här som jag skriver är ju direkt inga nyheter, men jag anser att detta är någonting som fallit lite i skymundan efter att en viss rikeman till president valdes.

Over and out.

fgm_map(Bild: Wikipedia)

Ronja 9 månader

Tänk att jag igen får skriva ett inlägg om att Ronja blivit lite äldre. Att tiden går snabbt med småbarn låter verkligen som en kliché, men det stämmer. Visst ser hon förresten ut att trivas på bilden? Igår provåkte hon nämligen vår julklapp, sparkstöttingen. Det visade sig att det här var så mycket bättre än att dra henne i pulkan, eftersom det var roligare att sitta högre upp. Dessutom var det jämn fart och inget skakande. Spände fast ett fårskinn så att hon skulle ha varmt att sitta på. Som ryggstöd har jag lagt en spännrem (som inte syns på bild) som jag surrade flera varv mellan båda sidorna. En lång och bred halsduk knöts kring midjan och hon satt bekvämt och säkert, om inte bättre än i pulkan. Man får int släpp se oppställt. Hon pratade hela kvarteret då vi susade fram.

Här kommer min sedvanliga punktlista om hennes utveckling:

  • Hon började ju krypa strax före sin åttamånadersdag. För en vecka sedan räckte inte det åt henne längre, utan hon ville börja komma upp. Nu tar hon upp sig överallt, där hon får lite tag. Balansen blir bättre och bättre och nu släpper hon ofta ena handen, men lyckas ändå stå riktigt stadigt. Hon har inte slagit sig ordentligt ännu, utan släpper sig ner på baken då hon vill ner. Jag har hittat en Brio-gåvagn via Fb-loppis som vi skall åka och hämta nästa vecka. Tror det är rätt tid att införa en sådan nu.
  • Vissa blöjbyten är nästintill omöjliga att utföra. Hon vill svänga sig på mage hela tiden och blir arg om man tar i henne och lägger ner henne igen. Stark som en oxe är hon också. Byxblöjor är vår räddning sådana gånger.
  • Hon kan plocka i sig smulor av t.ex. apelsin, brödsmulor och liknande saker. Pincettgreppet fungerar perfekt. Hon förstår sig inte på majskrokar och sådana saker. Är dock lite lättad eftersom jag slipper städa bort alla de smulorna.
  • Fortfarande knepig med maten. Efter två-tre skedar svänger hon bort huvudet. Det krävs en bok, en spännande leksak, eller en egen sked i handen, för att hon ska äta. Jag vägrar dock börja visa filmer för att hon ska äta, med rädslan över att det blir en stor ovana som vi har svårt att slippa sedan.
  • Dricker fortfarande halvdåligt ur flaska/pipmugg. Har helt gett upp hoppet med att få i henne välling eller ersättning eftersom hon tycker det är så hemskt. Vatten är det enda som går an.
  • Amningen är likadan. Vi ammar mellan/efter varje måltid för vätskans skull.
  • Nätterna vågar jag inte uttala mig om. Som ni kanske läste här tidigare har vi haft några bra nätter! Jag vågar knappt säga det högt, för med facit i hand har det svängt på fem röda så fort jag hurrat lite extra. Jag märker dock att jag fortfarande är van att vakna det där vanliga – en gång i timmen. Tror hon vaknade endast tre gånger inatt (somnade för natten kl 22, tog morgon kl 6), varav en gång berodde på att jag hostade. Vi lämnar det där. Jag uttalar mig inte mer för att jinxa någonting.
  • Hon pratar mycket och ofta. Pratet varierar också dag för dag. Idag har det varit mycket ”kaaa” och så ger hon någonting åt en. Det betyder alltså tack. Som förälder jublar man inombords. Men hon har börjat härma massor och det märks. Jätteroligt tycker jag!
  • Hon tar själv initiativ till t.ex. tittut-lekar.
  • Hon kan namnet på flera saker och de närmaste personerna i vår omgivning. Hon nämner förstås inte själv sakerna/personerna vid namn (förrutom kissi!), men kan peka eller hämta t.ex. en leksak då man ber henne om det.
  • Hon är väldigt envis och lite för viljestark för sitt eget bästa.
  • Hon gungar eller rycks i takt med bra musik. Det här är så häftigt. Trodde inte att barn skulle gunga i takt då de är under året, men det är tydligen helt i sin ordning. Vi lyssnar dagligen på väldigt blandad och catchy musik, det är bl.a. Stevie Wonder, Keith Urban, John Mayer, Bruno Mars, Abba, Vintage Trouble, Pugh Rogefeldt, Seal, Anna Puu, Queen, Musik från Glee cast (super bebisvänligt), Michael Jackson, Bo Kaspers Orkester (Tips! Lägg på låten Semester och se om era bebisar reagerar, Ronja blev helt tagen), Robbie Williams, The Beatles, Pharell Williams, Def Leppard… Listan är ännu längre, men det där är några. Äh, borde skriva ett helt inlägg om detta!
  • Hon älskar vår katt Sven. Jag har hela tiden ögonen i nacken eftersom hon är lite för ivrig och han är som han är. En gång har hon blivit klöst lite på handen.
  • Hon sover ute ett längre pass där kring kl. 10-12.30. Pass nummer två blir ungefär från kl 16-17, men är max en timme. Har försökt att få henne att sova inomhus det passet, men det är lite kämpigt ännu, så det blir ändå ofta i vagnen, ute i kvisten.
  • Hon är väldigt lättcharmad och glad. Det krävs bara att man själv ”pjasar” lite så får vinner man hennes hjärta. Hon är inte heller längre särskilt blyg för främmande, så länge hon får vara i en bekant famn under de första minuterna av mötet.

Back on track (nästan)

Det blev några dagars timeout. Välbehövligt och nyttigt. Vad har jag gjort då? Kort och gott, varit i kasst skick. Dels på grund av extrem sömnbrist. Ronja Rövardotter har vaknat en gång i timmen, hela natten igenom, i flera veckors tid nu. Ibland ännu oftare än så. Så det tär verkligen. Vissa dagar har jag känt mig alldeles genomskinlig av trötthet. Hon lärde sig krypa strax före sin åttamånadersdag och började ta upp sig och stå förra veckan. Igår knäckte hon på något vis ”balanskoden” eftersom hon inte behöver luta sig lika mycket uppefter t.ex. stolar och soffan då hon står. Nu håller hon bara ena handen som stöd. Hon har ännu inte börjat röra på fötterna speciellt mycket då hon står, men det tycker trötta mamman bara att är skönt. Otroligt vad snabbt bebisar utvecklas.

Och vet ni, inatt kom ändringen. Jag vet inte varför hon sov så bra (möjligtvis en effekt av utvecklingssprånget jag beskrev), det var nästan som om det inte var vår unge som sov totalt orörligt i sängen hela natten. Jag fick ge henne mat ett par gånger på mitt initiativ för att lätta på trycket så att säga, men hon sov vidare efter att ha ätit båda gångerna. Helt otroligt. Jag däremot låg klarvaken från 01-04. Givetvis en bieffekt av mer än två månader av dåliga nätter. Man är alldeles konstigt synkroniserad. Men jag hamnade till och med att kolla så att hon faktiskt andades. Halv åtta steg vi upp. Mer än nöjd. Ja, ni föräldrar med dåliga sovare vet hur paff man blir då det mittiallt svänger. Dessvärre tror jag ju att det här var en engångsgrej. Lika bra att tro det, så blir man inte besviken.

Vi har även hunnit bli förkylda. Ronja blev genomsnorig här i söndags, men idag är hon mycket bättre. Tack och lov fick hon ingen hosta! Själv är min förkylning antagligen på topp idag eftersom det känns hur kroppen krigar, med stegring som påföljd. Jag har slarvat med mina ingefärashottar igen. Jag kokade en ny sats åt mig först nu i helgen, efter att Ronjas symtom började visa sig. Det var ju för sent.


…Och nu till någonting spännande och kanske lite otippat? Jag ställer upp i Kommunalvalet här i Kronoby i vår. Till Alexandra, ja det stämmer. 😉 Tvekade väldigt länge och sade nej fem-sex gånger till erbjudandet förrän jag ändrade mig och gick till slut med på det. Nu gäller det att sätta sig in i sote-reformen ännu mer på djupet. Hur tänker jag, med tanke på småbarnstiden, undrar ni kanske. Som jag tidigare nämnt, är jag intresserad av lokalpolitik (ej partipolitik) som påverkar den enskilde invånaren. Jag tycker inte alls det är tungt att läsa in mig i olika ämnen, tvärtom.

Ifall jag blir invald är den största utmaningen är givetvis tiden, men å andra sidan är jag inte ensam, utan har Daniel med mig hela vägen. Vi är ju två föräldrar. Plus att vi bor ett stenkast från kommungården. Och sist å slutligen är det inte många sammanträden under detta år. Men ja, det kommer helt klart att bli utmanande. Men kanske det just är det jag behöver? Kommer förstås att hålla politik borta från bloggen hädanefter men ville bara berätta om denna nyhet. Det är en ära att just lilla jag har blivit tillfrågad att ställa upp. Spännande tider.

På paus

Här råder bloggpaus med huvudorsaken extrem sömnbrist. Plus en spännande grej på gång som jag avslöjar om ett par veckor. Allt är annars väl, det är bara ögonlocken som är för tunga för att sitta och skriva fyndiga texter.

Hotmail för bebisar

Vändagen till ära startade jag ett eget Hotmail-konto åt Ronja. Vad knäppt, tänker ni. Detta var Daniels brillianta idé och syftet med kontot är att smidigt kunna skicka dit t.ex. mobilbilder av henne och så får hon lösenordet till kontot då hon fyller 18 år. Bra vá? Dessutom får vi en backup på just de bilderna ifall vi drabbas av en teknisk katastrof (som ju nu som då alltid händer). Kanske jag är 100 år efter i utvecklingen och alla andra redan håller på med detta? Hur som helst tycker jag det här var så fyndigt.

Tio ovanliga fakta

  1. Jag har inte sett Titanicfilmen. Skojar inte.
  2. Däremot älskar jag Forrest Gump.
  3. En natt för sisådär tio år sedan vaknade jag under min säng, med ridbyxorna på mig. Det är den enda gången jag vet om att jag gått i sömnen.
  4. Jag brukar ofta läsa om grejer Wikipedia, läser om allt från puebloindianer till djuphavsgravar. Jag älskar fakta mer än en 10-åring.
  5. Jag pratar ofta jättefjantigt med Ronja, sådär som jag inte skulle börja prata om jag fick en bebis. Fniss.
  6. Jag har kört min pappas Fiat Uno till skrot, den första vintern jag hade körkort.
  7. Jag har överrörliga leder. Inte så roligt alla gånger. Det är helt onödigt att jag stretchar, det kan till och med försämra allt.
  8. Jag har alltid varit smygintresserad av lokalpolitik.
  9. Jag har rest rätt lite, på grund av både tidsbrist och för lite cash.
  10. Är sämst på att måla med vattenfärger, det ser ut som en treåring skulle ha varit framme.