Huh.

Efter en stor bit med fet ugnslax, började en molande värk i högre övre delen av magen… Den ger inte riktigt med sig.. Försökte köra med ”krämpbortglömningsmetoden”, som oftast brukar fungera, men här blev det nog helt utan resultat. Smärtan överraskar mig. Och vi har gallstensproblem i släkten från både pappas och mammas sida, som började i senare ungdomsåren. Mamma blev själv opererad för x antal år sedan.

För att inte låta allt för gnällig ska jag passa på att rekommendera Mia Skäringers bok, som ser ut såhär. Passar säkert ännu bättre att läsa för småbarnsföräldrar, eftersom det är hög igenkänningsfaktor i boken. Och framförallt är den sjukt rolig, men samtidigt djup och hon skriver väldigt rakt på sak. Tycker ni att Mia Skäringer ser bekant ut? Det är hon som spelar ”Anna” i Solsidan! Här hittade jag hennes blogg!

Under tiden jag skrivit detta (okej det tog nästan en halvtimme eftersom jag pratade i telefon med pojkvännen) har mina ”gallstensproblem” nästan försvunnit. I nästan 2,5 timme höll det hela fanskapet på. Börjar det på nytt, får jag fundera på att köra iväg till samjouren. Otroligt kul. Så jag önskar verkligen att det var falsklarm denna gång…. Hoppas, hoppas!

Nu när jag snabbt ögnar igenom den här texten konstaterar jag att det exakt är som ett av dom där många förbannade ”tyck synd om mig-inläggen”. Haha. Vadå patetiskt.

Men på tal om allt och ingenting, så kan jag tala om för er att jag just nu är väldigt välmående. Jag menar ju såklart inte att jag har varit sjuk i huvudet eller någonting, utan det handlar mer om lycka.
Vissa av er kanske läste mitt lyckorus-inlägg, från nån vecka tillbaka. Så känner jag mig fortfarande, och det känns givetvis bra! Men klart jag har svackor. Jag jobbar hela tiden på den där förbaskade självkänslan, som kommer och far, lite med blåstens riktning. Vissa dagar bättre, vissa sämre.
Nu just håller jag på att bygga upp min inre värld såpass bra, att jag ska klara av att flytta ensam, i höst, till min lilla självmordsetta på Brändö. Haha, jag får allting att låta som jag skulle vara världens psykfall. Men det är en utmaning, utan tvekan. Jag är väldigt social och måste ha människor jag älskar, runt mig, helst hela tiden. I och med att studielivet börjar, kommer jag att påbörja ett nytt kapitel i livet, och antagligen få en ahaupplevelse då verkligheten slår mig hårt i ansiktet. Men den smällen är jag redo att ta.
Nu just har jag det lite för enkelt, bara. Stiger upp lite före sex på morgonen. Kör till arbetet. Arbetar och donar. Kommer hem. En gång i månaden stiger saldot på bankkontot rejält, mot vad framtidens inkomster kommer att göra. Spenderar fritiden på nästan vad jag vill.
Det kommer att ske stora ändringar i mitt liv inom en snar framtid. Men det är nog ändå positivt. Jag är bara lite bortskämd för tillfället.

Jag har lärt mig en viktig sak. Man kan inte bli älskad och accepterad av alla. Så är det bara. Det har tagit ett tag innan jag förstod det på riktigt. Så mycket egen energi man sparar då man slutade försöka. Men att vara älskad av sina nära och kära, det är värt mer än guld. Och att få älska. Det är ju världens bästa känsla.

– Världsrekord i flummiga inlägg –
Annonser

2 thoughts on “Huh.

  1. Det beror helt på hur gammal du är och exakt vilket slags jobb du har! Ungefär från 10 – 20 € i timmen.. Och minst 40 h i veckan arbetar man..

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s