Funderingar från en fem-före-färdig sjukskötare

Konstig känsla det där, då du sakta men säkert märker att ett kapitel av ditt liv börjar ta slut. De sista raderna är ännu oskrivna men du vet att du inom kort kommer att pränta ner dem. Jag syftar såklart på fenomenet att vara sjukskötarstuderande. Det är liksom lite en anti-klimax. Som jag har väntat på att få börja jobba på heltid, utan att ha en massa deadlines som trycker på. Att aldrig mer behöva plugga till ett prov (förrutom all läkemedelstenter som man inte slipper undan). Och att aldrig mer bannas över att man aldrig lärde sig göra det mer i förtid än dagen före. Kommer själv på att det är få gånger under min studietid jag läst mer än en dag på förhand till ett prov. Aldrig lärde jag mig.

Det är helt klart fördelar med att studera på heltid. Men ska man försöka jobba en del på sidan om, ha en fritid, inte bli totalt osocial och ha ett hem att hålla koll på, blir det fort för mycket. Därav denna lättnad att snart få ta emot betyget och säga tack å hej. Men jag ryser då jag tänker på ansvaret som istället kommer att komma.

Jag har stor yrkesstolthet. Men samtidigt är jag ledsen över att vi sjukskötare ofta svartmålas av media. Dagens sparkrav och personalbrist gör att vi ofta känner att vi inte räcker till, fast vi gör vårt bästa. Har man och en annan vårdare ansvaret 14-16 patienter blir det tyvärr så att man inte ens hinner prata ordentligt med de som har frågor, eller annars känner sig otrygga. Hela tiden blir man avbruten, vilket gör att nästan allt arbete blir lite halvdant gjort.

Att vara nyutbildad sjukskötare i vår finländska, stressiga sjukhusmiljö är svårt och utmanande. Känner mig långt ifrån redo. Men man hamnar väl bara att göra sitt bästa och fösök ti int ta liive åv naan, som någon skämtsamt brukar säga. I min bransch finns mycket svart humor. Det är bra. Det får en att orka bättre och få en viss distans till det man gör. Tack och lov har jag fått en superbra start på jobbet nu i sommar. Vänligt bemötande och hjälpande kollegor gör så mycket.

Annonser

2 thoughts on “Funderingar från en fem-före-färdig sjukskötare

  1. Hej!
    Jag är däremot fem-före att söka in till sjukskötareutbildning. Jag känner mig tveksam, är det verkligen yrket för mig? Jag jobbar nu som städare på sjukhuset och ser dagligen vårdarbetet. Det lockar men studierna känns tunga. Dessutom planerar jag och min man att skaffa barn inom de närmsta åren, men fungerar det att vara studerande och småbarnsmamma? Tror du man skulle orka genom det?

    Gilla

    • Hej! Utbildningen är på ett vis tung men ändå helt okej. Var tänkte du börja studera? Vi har två föräldrar på min klass, de har överlevt hittills tack vare fpa-stöd och stipendier. Som tur är skolan på pendlaravstånd. Arbetet är givande men ibland tungt. Lönen är sisådär, men antagligen ändå bättre än din nuvarande bransch. Positivt är att man inte behöver vara rädd att vara utan jobb eller bli permitterad! 😊 lycka till!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s