Graviditeten då?

Det är inte många veckor kvar nu. Jag tänker inte fjäska här, så jag säger som det är – jag har haft en riktig, riktigt jobbig graviditet. Jag kommer inte på att jag skulle ha njutit en enda dag, ännu mindre känt mig sådär ”glowing” som folk säger att gravida gör. Det absolut enda som jag tyckt har varit fint är att känna bebisens rörelser, tack vare dem har jag så att säga hållit humöret uppe.

Nu kommer jag att ”knara” lite och gå igenom alla krämpor jag har haft/har under den här graviditeten. Kan ju också vara helt fiffigt att kunna gå tillbaka i arkivet och läsa, då jag har förträngt allt…

I början av denna graviditet, alltså i höstas, mådde jag illa och spydde som en galning vissa dagar. Jag gjorde då även min fördjupande praktik i ambulansen. Ni kan ju tänka er hur det var… Men jag klarade det! Spydde inte ner bilen invändigt en enda gång 🙂

Då illamåendet avtagit kom hemsk foglossning som ett brev på posten. Jag hamnade att ta en paus med ridningen. Jag hade just börjat motionera en arbetskamrats häst som stod här i Kronoby. Vi hade avtalat att jag fick rida honom hur ofta jag vill – en riktig lottovinst för en fattig hästtjej. Det kändes jättesynd att just och just hinna börja känna hästen och strax hamna att sluta. Hade ju egentligen planer på att rida lätta pass på plan, så länge det gick. Foglossningen spökade rätt länge, den var som värst under hela andra trimestern. Vissa dagar hamnade jag att sjukskriva mig, på grund av att jag knappt kom ur sängen. Foglossningen spökar ännu, men inte i höfterna längre, utan mer i bäckenet.

Då jag var kring vecka 24 fick jag en handfull gånger väldigt mystiska smärtanfall som jag skulle beskriva som en visceral smärta, alltså från inälvorna. En jättestark och på något sätt molande smärta, som strålade ut mot ryggen och axlarna. På något sätt kom den från höger sida, under revbenen. Smärtan höll i sig i ungefär 10-20 minuter, jag kallsvettades varenda gång och nästan spydde av den, så stark var den. Jag och min läkare misstänkte samma sak: gallan. Jag fick göra ett ultraljud av hela övre buken. Till all lycka hittades inga gallstenar eller annat nämnvärt. Jag fick Omeprazol utskrivet, i misstanke om magkatarr. Smärtattackerna avtog småningom. Har haft dom endast två gånger nu på våren. Kommer dom tillbaka efter graviditeten måste det undersökas mer…

Jag ska inte glömma bort att nämna att jag blev sjukskriven exakt en månad innan min mammaledighet officiellt skulle ha börjat. Det på grund av sammandragningar som kom under ansträngning samt också foglossningen. Mitt jobb är inte det lättaste och det känns skönt att få vara hemma på heltid och samla krafterna.

Så kommer nästa grej: Ödem. Jag är i dagsläget jättesvullen. Har gått upp ca. 20 kg totalt, varav en stor del är vätska. Det syns i ansiktet, på händerna, benen och fötterna. Trycker man, lämnar det märken. Vissa kvällar ser mina vrister ut som på en 85-åring med högersidig hjärtsvikt. Jag längtar så efter min vanliga kropp och att få på mig alla mina skor!

Andra saker som halsbränna, hormoner som sprutar ut genom öronen, lågt Hb, nästäppa, glömskhet och nu även bristningar (vilket jag märkte förra veckan) känns faktiskt som småsaker jämfört med ovanstående krämpor.

Men det är inte många veckor kvar nu! Jag är i vecka 36 i dagsläget (35+3). Nu är min största utmaning att svänga mig på nätterna och det tar i sig själv okristligt sjukt. Jag har nämligen ingen liten och petit kulmage, som går att klä i nätta koftor. Min bulle är storlek större. Den tar i överallt. Få tröjor passar mig längre. Byxor skall vi inte prata om. Har två gravidtröjor kvar som täcker magen! 🙂

mom-hilariously-illustrates-her-everyday-pregnancy-problems-2

Bild lånad från Google

Längtar efter att få se vår klimp! Fast förlossningen känns en smula skrämmande känns den också på alla sätt och vis som en befrielse, som la grande finale. Har ställt in mig på att den kommer att vara utdragen och otroligt tuff – då blir man inte heller besviken. Men har också börjat läsa lite böcker, nämligen de kända förlossningsböckerna av barnmorskan Gudrun Abascal. Klok och kunnig kvinna.

Nä, nu ska jag avrunda. Men det var graviditetens negativa sidor såhär långt. Vi kämpar på!

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s