Duktiga flickor

Spinner vidare på Amandas inlägg, För livlig för att vara flicka.

Amanda skriver om ett ämne jag ofta reflekterar över. Det handlar ju indirekt om det där ”duktig flicka-syndromet”. Jag vet att detta ämne i sig nästintill är överbehandlat, men jag frågar mig själv: Är vi där ännu?

Jag har inte själv behövt vara en duktig flicka, i alla fall inte på grund av mina föräldrar. De är båda lärare men har alltid varit lite före sin tid i både genustänk och normer, jämfört med de traditionella 50- och 60-talisterna. Jag känner mig såklart tacksam över det.

Minns själv den typiska jargongen som säkert alla 80- och 90-talister varit med om under skoltiden: ”Nu behöver vi några starka pojkar som får bära” och ”Nu behöver vi några noggranna flickor som får räkna ihop det här”. Eftersom Pippi Långstrump varit en av mina idoler (och är ännu) minns jag hur ledsen jag var alla dessa gånger. Jag tyckte ju att jag var en stark flicka. Det är ju även såna här minnen som präglar ens barndom. Kommer även ihåg hur vissa lärare slätade över då det fanns pojkar som var stökiga och inte lydde och uttryckte det som ”Ja, men ni vet hur pojkar är”, eller ”Boys will be boys”. Har tyvärr också hört folk säga så i dagsläget.

För att inte tala om betygsutdelningen i uppförande, som Amanda skriver om. Det var ju en smärre katastrof ifall en flicka fick vitsord 8, eller lägre. Fick en pojke en 8:a eller högre, var det väldigt ovanligt och det pratades ofta om det. Han var kanske även lite mesig, den stackaren.

Det är vi själva som skapar samt ser till att detta fenomen lever vidare. Jag köper inte det att folk påstår att könen naturligt är funtade så otroligt olika. Vi bildar dom själv, könsrollerna. Det kan börja förrän barnet är fött. Som jag tidigare nämnt, har folk kommit fram till mig och min stora gravidmage och kommenterat barnets kön, före de har frågat om allt är okej och om vi mår bra. Äldre folk har ibland dragit en lättnadens suck och konstaterat att det nog är tur att det blir en flicka, för de är så mycket lugnare och snällare.

Jag vill tro och hoppas att dagens nyblivna föräldrar samt nyutexaminerade pedagoger bryter detta tankesätt. Du är du och du är rätt. Länge leve mångfalden!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s