Faderskapet

Jag glömde ju nästan bort att berätta för er hur det gick till då vi var till barnatillsyningsmannen för att bevisa att Daniel är pappa, vilket jag tidigare nämnde här i bloggen. Det var ganska långt på samma vis jag föreställt mig och besöket kändes på något sätt så löjligt, fast jag är helt förstådd i varför det bör göras. Skulle vi varit gifta skulle vi alltså sluppit den här processen.

Jag körde själv in till stan med lillklimpen i babyskyddet. Jag ”kråta” nog lite för att få allt att fungera, men det gick sist och slutligen helt bra. Man är ju lite osmidig med såna saker då man inte är van. Väl framme mötte vi upp Daniel som kom dit i arbetskläder och vi hamnade att vänta en stund. Jag var jättenervös att hon skulle behöva ammas, eftersom jag just och just klarar av att amma henne utan min amningsdyna. Vi har tränat, men det är bökigt och finns risk för att hon blir irriterad av det och börjar protestera. Jag vet, jag är så nervig! Som tur behövde jag aldrig amma där.

Vi blev inkallade till ett rum och fick sätta oss ner. På andra sidan skrivbordet satt en äldre kvinna med ett stiligt men strängt utseende; stålbågade glasögon, mörklila kavaj och grått hår, klippt i page. Hon berättade sakligt hur allt går till och varför det bör göras. Så började hon fråga mig frågor. ”Vem är pappan till barnet?” Jag hade svårt att inte dra på munnen men svarade lugnt och sakligt. Så fortsatte hon med frågor som ”Vad är pappans födelsedatum”, ”Skulle du godkänna dna-test om han kräver”och ”Går du med på delad vårdnad av barnet med honom?” Så skrev vi under varsin bunt med papper. Summa summarum tog allting ungefär 45 minuter och lillklimpen fick komma upp på Daniels axel, där hon hölls relativt nöjd efter att ha protesterat lite.

Skulle vi som sagt varit gifta skulle vi ha sluppit det här. Det betyder alltså att om man är gift, vet man med säkerhet att barnets pappa är den gifta maken? Hmm. Nå he om he. 

Å andra sidan borde man gifta sig. För juridikens skull alltså, om något tragiskt skulle inträffa. Det känns hemskt att tänka så, men har ett par exempel på familjer där den ena föräldern avlidit och hur den andra föräldern hamnat att kämpa med en massa byråkrati för att få rätt till egendom och sånt. Det är så sjukt, man borde få sörja i fred.

Personligen är min enda egendom som räknas en gammal pulpetbåt med utombordare samt en rätt bra elgitarr. På mig finns det alltså inte så mycket att förlora… Höhö. Men det mesta står skrivet på Daniels namn, fast jag betalar för vissa saker såsom t.ex. en av bilarna. Men jo, vi borde gifta oss.

Annonser

One thought on “Faderskapet

  1. Ja no e de lite gammaldags fasoner på att man faktist måst in ti nån byrå å svara på såna frågor bara för att man int e gift. Som om de sku garanter att maken e far ti barnet bara fö de? Men int veit ja riktit heller hu man sku måst skriv om den lagen, typ att om man int ha viri sambo minst ett år innan barnet e fött så kanske man sko boda fa på sånt, men nu e de nu ändå lite förlöjligat 😉

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s