Att skriva om sitt liv

Som jag för en tid sen nämnt, funderade jag väldigt länge ifall jag skulle ta upp bloggandet eller ej. Det var helt klart jantelagen som fick mig att tveka. Vem skulle vilja läsa det som jag skriver? Va er he ti läsa? Typ så. Men jag funderade lite till och kom fram till att jag skiter förutfattade meningar hos mig själv och kör. Jag älskar ju att skriva. Det har varit ett väldigt lyckat koncept, jag kan ju senare titta tillbaka på tiden jag var gravid och första tiden med bebis. Läsare har jag tydligen också fått. Såpass många kommer in och läser om uusselheite miin att jag tydligen är med på nån sorts blogglista mellan varven. 

Å andra sidan har folk i alla tider skrivit memoarer, dagböcker och självbiografier. Sen så tycker jag att det kan vara stor skillnad hur folk bygger upp sin blogg, hur de håller fram sig själv. Här tycker jag att ärlighet varar längst. Har man en bra dag skriver man om den, har man haft en skitdag skriver man också om den. Det är ju dock bara min personliga åsikt.

Det är liksom så tråkigt med oändligt perfekta inlägg, där allt är strålande. Inte minst mammabloggar kan vara sådär irriterande perfekta ibland. Ni vet den där ”direkt-efter-förlossningen-smala” lattemamman som mobilbloggar från gymmet, men sitt barn sött sovande i babyskyddet. Mellan varven inreder hon, shoppar massor, har dagligen sminkat sig och lagat håret, hemmet är alltid städat och trädgården välskött. Barnet sover ju såklart alltid och hon har aldrig hört talas om vad magknip hos bebisar är. Nu provoserar jag ju lite, men ni fattar. Alla vet ju att vissa dagar i bästa fall kan se ut just sådär, men att det för det mesta är så är ju en ren lögn. 

Men smaken är ju som baken – enligt hur populära vissa ”perfekta” bloggar är kan man räkna ut att många inte delar min åsikt. Eller så går man in och läser för att irritera sig. Som jag, haha.

Annonser

2 thoughts on “Att skriva om sitt liv

  1. Funderade i samma banor som du innan jag startade bloggen för ett par år sedan. Vem skulle vilja läsa det jag skriver, liksom? Men så kom jag fram till att åtmiståne JAG kan blicka tillbaka på det jag skrivt, vilket kanske är det viktigaste. 🙂 Och jag är också en sån som läser dom där perfekta bloggarna och blir irriterad – borde sluta… 😀

    Gilla

    • Så är det, tycker att det är roligt att kunna blicka tillbaka! 😊 Haha, ja varför läser man dem? Kanske det är så pass underhållande att man inte riktigt kan hålla sig borta? 😊

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s