Lattemamman?

Jag var nog allt bra naiv under graviditeten. Fantiserade hur jag skulle utnyttja mammaledigheten till fullo, gå på cafeer (var hittar man apostrof på telefonen?), besöka vänner, ja ni fattar. Att vara mobil. Barnet ätandes där på armen.   Det blev ju inte riktigt så. Och det känns som om det är väldigt långt dit.

Orsak då? För det första: amningen. Den fungerar ju i sig själv bra. Både Ronja och mina bröst mår bra och jag har mjölk i överflöd. Det sistnämnda resulterar dock i att det så att säga läcker en hel del. Under en dag går det åt ungefär 3-5 amningsbehåar plus toppar och t-paitor trots att jag använder amningsinlägg som jag byter ett stup i kvarten. Har även en sorts ”mjölkinsamlingskopp” som jag prövat ha på det andra bröstet, men det har fått helt motsatt effekt pga av att det blev översvämning istället, googla om ni inte får ihop det. Vi fortsätter. Eftersom mjölken kommer så otroligt hårt, släpper Ronja ibland taget då hon äter. Det resulterar även i att hon plus handduken under henne är plaskvåta. Och att pumpa känns dumt eftersom det stimulerar upp mjölkproduktionen ytterligare, plus att det är tidskrävande…

image

Orsak nummer två: Hon tar inte tuttflaskan alls längre. Totalvägrar. Så vi är som paita ja peppu, bokstavligen. Det gör mig också lite orolig över inkommande måndag, eftersom jag då ska på ultraljud av övre buken (äntligen!) och vi kom fram till att hon får vara hos mina föräldrar så länge eftersom de bor 10 minuter från Möcs och att jag typ turboammar henne där hos dem före jag far…

Så vi lever i en sorts dimma av dyngsura t-paitor, bodyn och kuddar. En lite långtråkig men lycklig dimma.

Annonser

4 thoughts on “Lattemamman?

  1. Natusans amningsinlägg upplevde jag att samlar in mjölk bäst! Testa att amma från samma bröst varje gång du ammar under typ 3 timmar, sen först amma från det andra, kan lugna ner produktionen lite! Antagligen kommer det lugna ner sig med tiden oberoende, gör det för de flesta. Hejaheja!

    Gilla

  2. Vilken supermom du e! Jag är nog lite ledsen att vi börja blanda in flaska då Vera ha blivi så bortskämd me de nu så hon int längre har tålamod att amma annat än på natten oftast, men de e ju förstås myki lättare. Och didär stunderna man kan vara hemifrån på eget gör nog myki, och sen kommer man tillbaka och älskar barnet ännu mer.
    Va duktig du e som orkar va paitan ti hennes peppu (eller andra vägen?) tjugofyra sju och ändå va människa! Har du planera hu länge du ska amma helt eller så länge de funkar bara?

    Gilla

    • Voj tack! Det var just de som jag var lite rädd för, att hon då sku tyck att bröstet kräver för myki ansträngning å välj bort det. Men sku ju helt klart vara det där optimala att kunna växla mellan flaska o bröst hursomhelst, för att göra livet lite lättare! 😉 Ja tar tillvara på dömdär pyttesmå stunderna, som tex om nån tar ut henne på vagnlänk eller om jag står lite längre i duschen och såna grejer. Men ibland blir man lite ”mökkihöperö” om vi säger så. Jag har tänkt ha som mål det där 5 månader som dom rekommenderar. Sen har jag int bestämt mig nå längre utan tar det då. Men jag vill börja introducer smakportioner så tidigt man kan (e de 4 mån?) plus pipmugh och såna grejer, så att övergången sen ska gå så lätt som möjligt! 😊

      Gilla

  3. Pingback: Om amning. Igen. | Beccasas

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s