Medicinbloggen uppdaterar

Idag var det då äntligen dags för ultraljud av övre buken, såsom jag tidigare berättat om. Det hade gjorts samma sak redan i januari, utan något extra fynd som skulle ha kunnat vara orsaken till mina hemska, dova och strålande smärtattacker och konstiga levervärden. Själv har jag misstänkt gallbesvär från första början, men enligt min hvc-läkare var det inte speciellt troligt, eftersom jag ju redan varit på ultra en gång och att jag bara är en 25-åring och inte 45.

Så den här gången var jag verkligt nervös där jag satt och väntade och mitt huvud spelade upp en potpurri med olika diagnoser som passade in på symtomen. Cancercancercancer. 


Röntgenskötaren tog emot mig och jag klev upp på britsen och lade mig tillrätta. Radiologen kom strax därpå in och började intervjua mig om mina symtom. Han var förvånad över att ultraljudet från januari var normalt och såg mycket allvarlig ut då han började på. Det tog länge, mycket längre än förra gången. Han svepte och svepte över samma område, upprepade gånger. Till sist sade han att jag fick sätta mig upp. Nu skulle domen komma.

– Det finns grus i gallgångarna, som är orsak till smärtattackerna. En våg av lättnad sköljde genom mig. Tyckte även att radiologen såg en aning lättad ut. Jag hade alltså rätt. Så fortsatte han. Det fanns även vävnadsförändringar i båda njurarna (wtf!) som knappast var nånting allvarligt men ändå skulle kollas upp med lab- och urinprov till en början. 

Så nu vet jag. Imorgon ska det tas ställning till hur vi fortsätter, med tanke på att jag ammar och såna grejer. Litalgin passar ju sig inte. Och vad som spökar i njurarna är ju nästa frågetecken. Men av någon orsak är jag inte riktigt orolig över det och skulle inte heller vara det, menade radiologen. 

För övrigt skötte sig Ronja bra hos mina föräldrar så länge, men ville inte ta tuttflaskan utan blev istället alldeles ilsken och bara svängde på huvudet… Som tur var jag ju inte så länge bort sammanlagt, men det skulle ju vara en trygghet ifall hon skulle kunna ta den. Hon var världens lyckligaste bebis då jag var tillbaka och hon fick sitt älskade bröst.

 Har läst på svenska sidor att man kan pröva ge mjölken/ersättning med snipa eller kopp. Har någon prövat? Ifall det blir någon längre grej jag måste vara borta på…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s