Jag håller på att bli som min mamma

Som liten och ännu mer som tonåring tyckte jag att min mamma var extremt orolig av sig, hönsmammornas hönsmamma liksom. Jag var ibland riktigt sur på henne för det och skämdes. För att inte tala om hur min mommo är, hon är om möjligt ännu värre. Man skulle akta sig för det ena och det andra. Var vi på villan då vi var riktigt små, kan jag tänka mig att min mammas blodtryck steg med minst 20 enheter på grund av bryggan. Min mamma var också alltid steget före, gällande det mesta.

Mittiallt är jag själv där. Jag har ett riktigt VIP-medlemskap i hönsmammornas officiella klubb. Jag är hela tiden steget före, har med mig en arsenal av blöjor och ombyten varenda gång vi är någonstans och anammar tankesättet ”bättre att vara på säkra sidan”. Jag drar alltid en extra gång i babyskyddet för att kolla att det sitter fast som det ska och har alltid en framdörr öppen på bilen då jag klickar fast Ronja, ifall elektroniken i bilen plötsligt skulle sluta funka och hon skulle bli instängd då jag stängt hennes dörr i baksätet. Jag är nästan lite paranoid. Daniel tröttnar ibland på mig, men det är trots allt jag som har hand om Ronja största delen av dygnet eftersom hon helammas och därmed har jag också vetorätt. Så säger åtminstone min logik.

Jag vill inte stänga in Ronja i någon glasbur, för att skydda henne mot alla faror här i världen, fast hur mitt samvete och magkänsla ibland lurar mig till det. Det är bara att andas och tänka att just vi är de bästa föräldrarna för henne och stolt sträcka på ryggen, trots att det ibland är svårt. Det var dagens tankar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s