Att lära sig rutiner och om gamla tanter och amning

Maten är i ugnen, Ronja sover ute i vagnen efter en svettig promenad. Har märkt att dagarna absolut går enklast och hon är mest nöjd om vi gör dem på exakt samma vis dag ut, dag in. Rutiner kallas det väl. Börjar hon vakna är det bara att ta ett varv runt huset med vagnen och hon somnar förhoppningsvis igen (Ni ska få se att det straffar sig då jag sa så). Ja, det går väl liksom rätt så enkelt bara jag verkligen håller lite koll på klockan och bara är hemma. Allt kommer dock med en utmaning. Jag h-a-t-a-r nämligen rutiner. Riktigt innerligt. Så ni förstår att det inte är så ”bara” att göra det och det, då och då. Men man är liksom illa tvungen. Jag måste acceptera att rutiner från och med nu är ett nödvändigt ont helt enkelt.

Det är också därför jag trivs med mitt yrke så mycket, eftersom alla dagar är så olika, man kan inte förutspå någonting alls. Jag är i en fas då jag saknar jobbet väldigt mycket och det får mig att känna ett väldigt dåligt samvete. Jag borde ju njuta av mammaledigheten, göra en massa saker och vara glad och hurtig. Eller är det bara min hjärna som spökar? Innerst inne vet jag att det är så, men jag märker att jag fort hamnar i det där borde-göra-en-massa-saker-träsket. Det är väldigt svårt att bara vara, rastlösheten smyger sig på. Det var det redan under graviditeten, då jag blev sjukskriven. Men i samma takt rastlösheten kommer krypande, kommer också tröttheten ikapp mig. Jag orkar inte ens göra en massa saker. Det blir lite tvetydigt.

Amningen ställer fortsättningsvis lite käppar i hjulen, med tanke på att t.ex. åka iväg nånstans. Det har blivit så svårt att sitta och amma att vi inte kan vara nånstans där det inte finns en säng till hands (läs: hem till mina föräldrar, till villan och till några goda vänner). Och klottigt så tusan. Ronja släpper alltid taget då hon ska titta på saker, såsom t.ex. min tröja. Mjölken sprutar i ansiktet på henne och hennes body blir alldeles våt. Är jag snabb får jag förstås stoppat den ofrivilliga duschen med handduken, men det går nog åt många bodyn per dag just pga. den här orsaken. Har prövat vara i mörker, lagt placerat en liten handduk över ögonen på henne (huvvadå!), alla amningsställningar som finns, till och med lagt på självaste Mozart, men utan resultat. Nå, liggamningen fungerar bäst och det är bara att acceptera det. Lillfröken får verkligen i sig det hon behöver eftersom fredagens vikt och längd var 8750 gram och 65,5 cm. Hälsovårdaren konstaterade glatt att hon nog varit hemma alla måltider. Det glädjer mammahjärtat. Jag har tittat på mitt eget rådgivningskort och konstaterat att jag inte var speciellt liten jag heller, hela tiden uppe på 2:ans kurva. Ronja har nästan dubblat sin födelsevikt på 4510 gram, tänk det.

…Kul detalj: Har ni andra mammor märkt att jättemånga gamla tanter säger att de inte hade tillräckligt med mjölk? Det kommer oftast fram då någon äldre släkting frågar om man ammar eller ger flaska och jag svarar att jag helammar. Då visslar de nästan till lite imponerat och säger sen lite trumpet: Ja, jag hade ju ingen mjölk så det blev flaska till alla barnen. Har hört det här så många gånger av 75-plussare! Hade de näringsbrist på den tiden? Eller ska det månne ha berott på okunskap? (och självklart inte riktat som kritik mot de som flaskmatar!) Men lite intressant.

Annonser

2 thoughts on “Att lära sig rutiner och om gamla tanter och amning

  1. Det är nog att de kanske matade för sällan enligt gamla råd, använde napp, kompletterade med ersättning, lät barnen skrika sig till sömns etc som gjorde att mjölken sinade 🙂 Jag hade liknande problem med för mycket mjölk i början. Ännu vid 8 månader sympatiläckor ena bröstet då jag ammar på det andra, men det har blivit mycket lättare. Och vi ammar mycket i bärsele vilket får honom att komma till ro när han vill kolla på allt och alla 🙂

    Liked by 1 person

  2. Hög igenkänningfaktor genom hela inlägget!

    Angående förra och förrförra generationens mammor så var det på den tiden det rekommenderades att amma enligt klocka (alltså ej framning, – så ofta o länge som bebis vill) och därmed uteblev ju ”beställningen” bebis lägger på mjölk genom att snutta ofta och länge. Då sinar mjölken oftast vid en kritisk period vid tre månader, om inte förr.

    Får heela tiden samma fråga som du, o beröm för att jag HAR MJÖLK. Samtidigt är min mor, bland andra, väldigt bekymrad om han inte gråter pga hunger då han någon gång gråter, för i hennes värld hör det till att en femmånaders äter måltider med riktig mat lika ofta som vi. Och hon förstår inte varför jag måste amma var tredje timme även på nätterna, för vi flaskbarn sov ju hela nätter redan vid tre månader. Det går liksom inte hem att bröstmjölken är mer lättsmält och särskilt nu när lilla Elis inte har ”tid” eller ro att äta så mycket om dagarna diar han för kung o fosterland på natten i stället.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s