Spädbarnstiden vs. bebistiden

Slängde en blick på väggalmanackan och konstaterade att den 25:e är nästa vecka. Då blir Ronja fyra månader! Och nu kommer jag att avslöja en sak som kanske är lite tabu och faktiskt ger mig dåligt samvete då jag tänker på det: jag njuter mer ju äldre hon blir. Det är med blandade känslor jag konstaterar att spädbarnstiden inte riktigt var min grej, hur jag än försökte ta vara på den. Jag gläds så mycket mer nu då jag får leenden och joller som respons, än då Ronja var ett litet, skört knyte som man hela tiden behövde stöda nacken på och som helst ville vara i famnen eller vid bröstet precis hela tiden. Och den där frustrationen över att hon var vaken helt hur som helst, ingen ordning alls.  Och då vi nattade i timmar. Rekordet på en nattning var fyra och en halv timme om jag inte minns fel. Hon var mycket mer vaken än en bebis skulle vara enligt alla böcker. Jag blev själv helt sekaisin på kuppen. Mest synd tycker jag om Ronja, som hade så sköra och okunniga föräldrar. Tur att hon är lyckligt ovetande.

Nu är det på ett helt annat vis. Hon har ett tydligt system på sov- och vakentider. Hon vet att det är natt på natten. För det mesta iallafall. Jag kan oftast planera dagen enligt hennes rutiner, så att jag lättare har tid att ägna min tid åt saker som jag behöver (läs: mat, personlig hygien och lite underhållning för hjärnan). Ju noggrannare jag anammar hennes rutiner, desto nöjdare är hon, det märker jag tydligt. Inte menar jag att jag har sådär jättemycket egentid, men räknat i minuter är det på ett helt annat vis än förr. Sen tror jag också att det faktum att jag ”turboammar” henne istället för att hon småsnuttar då och då, som gör att hon är så nöjd på dagarna och sover så otroligt bra och länge på eftermiddagsluren i samband med vagnlänken.

Är jag egoistisk då jag tänker så? Kanske. Kommer jag att ångra att jag inte njöt mer av den riktiga spädbarnstiden? Kanske. Men då man är där i nuet med ett litet knyte som helst vill ligga vid bröstet 24/7 och man kommer på att det är tre dagar sen man tvättat  tänderna, har jag svårt att njuta. Tyvärr. Och jag var alldeles för nojig för att låta någon annan än Daniel, mina föräldrar och min syster sköta Ronja just då. Hade till och med svårt att titta på då min svärmor höll i henne. Vadå hysterisk? Jag känner däremot många som älskar spädbarnstiden och skulle vilja förlänga den. Jag råkar bara inte vara en av dem.

Jag hoppas dock att jag ska kunna njuta mer av spädbarnstiden ifall Ronja får syskon. Kanske jag kan det, vem vet? Jag läste nånstans att man jämförde att få barn första gången, med att plötsligt bli utknuffad på en fotbollsplan mitt i en match, och förväntas kunna spela fotboll och veta alla reglerna, trots att man aldrig spelat förr.

Det råder delade meningar gällande om det är bra eller dåligt att börja med smakportioner redan vid 4-månadersstrecket. Vi kommer definitivt att börja med dem direkt då. Det har självklart att göra med att vi fortfarande befinner oss i liggamningsträsket. Frågar man Ronja och ser på hennes viktkurva fungerar amningen perfekt, det är nog bara jag som lider lite. Men kanske man börjar se lite ljus i tunneln efter att hon kan börja äta lite annat än bröstmjölk så småningom? Det skulle ju vara så praktiskt, mot att jämt hamna att ha en säng till hands för att hon ska kunna äta.

Det var lite måndagsfunderingar här från vardagsrumssoffan. Vi hade dessutom en helt okej natt inatt och jag känner mig nästintill mänsklig! Ronja är på vagnlänk med sin gambelmommo (!!) och jag ska hoppa i duschen. Det trodde jag inte om mig själv för två månader sen.

img_2896

Annonser

10 thoughts on “Spädbarnstiden vs. bebistiden

  1. Man uppskattar ofta spädbarnstiden mer i backspegeln när man en dag vaknar upp och inser att ungen börjar bli stor. För oss pappor är det ofta svårt i början och vi kommer mer till rätt ju äldre barnet är. Annars är det en sund tanke att tänka på sig själv. Lycklig förälder, lyckligt barn!

    Gilla

    • Ja, det tror jag att man gör! Och säkert mer med syskonen eftersom man inte är så skör och osäker då längre. Det är just därför det är lite blandade känslor! Det är också så lätt att glömma bort sig själv då man är mitt i smeten, omringad av spytrasor och blöjor.

      Gilla

  2. Av erfarenhet kan jag bara konstatera att allt är enklare med bebis nr 2, trots att mina två barn hittills på alla sätt och vis är varandras totala motsatser, men med bebisen nr 2 visste jag åtminstone vad jag har att vänta mig 😄 Jag tycker att det är bitterljuvt att lilla K blir äldre och duktigare (kan dra sig upp och går med stöd nu!), tiden går så otroligt fort!!

    Gilla

    • Tack för kommentaren, tror verkligen det är så! Tycker också att tiden på ett vis går lite för fort nu just, men en annan del av mig är så ivrig då hon utvecklas. Lite tvetydigt dehär! 😊

      Gilla

  3. Jag njöt inte heller av spädbarnstiden med första barnet men oj vad jag njuter med andra barnet. Känns heeelt annorlunda! De där med fotbollsplanen var ju mitt i prick.

    Gilla

  4. Åh, nu blev ja nyfiken! Vad innebär turboamning? Hur ofta ammar du å med hur läng emellan? Ja tycker att amning e SÅ intressant, och sko gärna vila ha mera kött på benen vid eventuella syskon och om jag nångång ska amma igen. Dock e jag int babysjuk ännu, men he kommer väl 😉 vi gav ju upp efter en månad av olika orsaker och ibland märker jag att jag kan sörj lite att int e blev som jag hadd tänkt. Nå, gjort e gjort och no blev he ju bra med ersättningen å med facit i hand. Ang. smakportionerna så börja vi å direkt vid fyra månader och Cole börja nästan direkt sova längre och längre nätter så för oss funka he super! 👍🏼

    Gilla

    • Haha, de e mitt eget begrepp å innebär kort att jag ammar Ronja minst båda sidorna x 1 och ibland 2 ggr per bröst, dvs tills hon är jättemätt. Från att ha småsnutta var och varannan timme fick vi en bebis som äter ungefär var 4:de timme iställe! Så vet int om de e utvecklingen eller vår amning som ha hjälpt, men glad å nöjd e hon iallafall! Och bättre för brösten också, då de får vila emellan.
      Sku vi få syskon till Ronja så tror jag att jag sku se till att barnet int sku glömma bort tuttflaskan, eftersom vi lyssnade på folk med mer erfarenhet som nästan beordrade oss att sluta ge, eftersom det är så stor risk att barnet ratar bröstet. He resultera i att R verkligen int tar tuttflaska alls, vilket gör att jag är rätt fast… Sku vara perfekt att bebin tar båda 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s