4 månader

Det är ju Ronjas 4-månadersdag idag. Vi firade med en till smakportion morot. Det gick lite bättre än igår. Kanske. Men glad var hon, det är ju sååå roligt att få sitta i matstolen. Känns så otroligt märkligt att det verkligen är höst nu. Det var vår (nåja nästan sommar) då hon föddes. Sommaren har typ varit mitt livs kortaste sommar, den for ju bara hux flux. 

Ronja håller i dagsläget på och tränar sig att komma framåt, då hon ligger på mage. Än så länge har hon bara skruvat runt och förflyttat sig i sidled, men hon vill så gärna framåt, så gärna att hon blir lite vresig och låter hemskt mycket där hon ligger och sprattlar. Sen har hon kommit på konsten att sparka figurerna som hänger i babygymmet, istället för att ta i dem med händerna. Många nya bokstavskombinationer föds hela tiden och man märker att hon ibland knäpper av sin egen ”off-knapp” och stirrar tomt ut i intet, för att orka utvecklas i den hårda takt bebisar i den här åldern gör. För snabbt går det verkligen.


Det blev en verkligt vacker kväll trots att det såg ut att börja regna. Då det blev dags för den korta kvällstuppluren, bäddade jag ner Ronja i vagnen. Åns porlande hade en sövande effekt och hon somnade bums. Jag passade på att plocka ner lite äpplen som får bli till saft i saftmajan här nån dag. Vi har så otroligt mycket äpplen att man nästan blir tokig. Ännu mer frustrerande är det att se då de absolut vackraste, röda frukterna finns i toppen på trädet och vill absolut inte ner hur man än skakar och har sig. Kanske vi borde starta ett musteri?

Ikväll kände jag stor tacksamhet då jag gick runt där i trädgården med Ronja. Satt länge där vid åstranden med henne och bara tog in allt det vackra. Lönnarna har den där perfekta höstfärgen och vattenståndet i ån är så lågt att man ser alla stenar på bottnet. Dagg i gräset. Plötsligt tänkte jag på då min syster tvingade ut mig på ”trädgårdslänk” samma kväll vi kom hem från BB och att vi då gick fem varv kring tomten. Det blev 1,5 kilometer räknade vi visst ut vill jag minnas. Det räckte väldigt bra till och gjorde så gott för huvudet, att få vädra sig lite. Minns att häggarna då stod i full blom. Ibland blir jag lite sentimental på kuppen. Ålderdom? Moderskap? Livserfarenhet? Vem vet. En sak är säker: jag har många orsaker att vara tacksam.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s