Om min lekamen

På fyra månader har jag gått ner 25 kg utan att banta. Trots det har jag ännu några kilon kvar till startvikt, men det är ingenting jag stressar över. Jag har alltså knappt gjort nånting alls, utan ätit normalt och rört på mig så som man nu gör som småbarnsförälder, dvs lite vagnlänkar och en del statisk träning eftersom man lyfter och bär på sin klimp rätt mycket. Några mammamage-pass har jag hunnit med, men inte så många att det nu räknas. Jag vet ju att viktraset beror på att jag ammar, ibland är jag till och med orolig över att jag mellan varven äter för lite. Äter ju tyvärr ganska tråkig mat pga. gallproblemen. Sen vet jag också att gallbesvär kan orsakas av en hastig viktuppgång samt viktnedgång, ja här har vi mig då. I den onda cirkeln. Nåja he om he. Men jag märker hur lite man ska stirra på vågen. Speciellt efter att ha varit gravid, eftersom musklerna jag haft är som bortblåsta. Skulle hellre ha en stark och sund kropp än en mage med slät, fast, orynkig hud om jag fick välja. Muskler bygger man, men hud som tänjts ut är ju uttänjd forevör änd evör.

Om/ifall jag blir gallopererad nångång och tål all slags mat efteråt (vilket inte är en garanti, men) ska jag sååå äta ägg med kaviar, lasagne med mycket ostsås, göra goda ostiga gratänger och dricka smoothie med kokosmjölk i. Jag har fått riktiga cravings, likt gravidcravings över saker jag absolut inte får äta. Häromdagen skulle jag nästan ha tagit emot en gallattack mot en pizza. Men i sista stund ångrade jag mig som tur. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s