Rumplyft, simhallsbesök och sånt

Vet inte ens var jag skall börja, då jag har så mycket jag skulle vilja skriva om, med risk för ett väldigt osammanhängande inlägg. Inspirationen att skriva riktigt ordentligt har funnits i flera dagar, men tiden har verkligen varit bristvara. Har hur många inlägg som helst i utkastet, men saker och ting har ju en tendens att lämna på hälft, som ni mammor vet.

Vi börjar med Ronjas utveckling. Hon har börjat göra rumplyft då hon ligger. Jepp, ni läste rätt. Riktiga gym-rumplyft. Och många efter varandra, i långa serier. Det är så gulligt och småroligt att jag alltid blir alldeles till mig. Ronja är även alldeles ifrån sig av iver då hon gör dem. Självklart kan jag inte låta bli att uppmuntra henne med att på bebisspråk säga ”opp, opp me rumppan”. Vet inte om det har råkat sig, men eftersom jag alltid har börjat säga så då hon lyfter upp baken, har hon kunnat hjälpa till med påklädningen på skötbordet, då jag säger samma ramsa och vips har hon lyft upp baken. Som sagt, kan vara ett sammanträffande, men ack så charmigt. När lär sig bebisar såna här samband?

I fredags fick jag åka iväg på riktigt äkta morsvila. Jag besökte nämligen simhallen under tiden Ronja sov sitt eftermiddagspass hos mina föräldrar. Min pappa slutar jobbet mycket tidigare än normalt på fredagar eftersom han är lärare, så det passade oss perfekt. Så fort han kom hem stack jag iväg. Eller ja, först via Intersport för att köpa en simdräkt. Min gamla hade av ”okända orsaker” blivit lite väl trång. Simdräkter är svindyra. På riktigt. Men nu har jag en Speedo i klassiska svart och turkos. Jag har nämligen inte simmat och badat bastu sen i förra somras, så ni kan ju gissa att jag var i fröjd. Att simma är en av mina absoluta favoritsaker att göra här i världen, vill till och med påstå att jag är rätt duktig på det. Med två svåra mjölkstockningar bakom mig var besöket i sig självt lite pirrigt. Hur skulle brösten reagera på det svala bassängvattnet? Men det gick bra. Jag såg till att få upp tempot rätt snabbt, så att jag skulle bli varm i kroppen. En kilometer senare kändes det verkligen i både armar och ben. Satte en bra stund i både bubbelpoolen och bastun efteråt och bara kände endorfinruset i kroppen. Att besöka Vesiveijari (simhallen heter ju så här) på en fredagseftermiddag var en bra idé, eftersom det var så lugnt. Hade en egen bana hela tiden. Nästa vecka på nytt – kan knappt vänta. Ikväll blir det bailamama på schemat. Kul det också!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s