Det där med sockret

656036-zak-hemmerling-tips-sugar-out-of-fruit-loops-cereal-box

Redan före jag blev gravid hade jag bestämt mig att vi ska försöka ha en så låg sockerkonsumtion som möjligt då Ronja börjar äta annat än bröstmjölk. För mig har det varit så självklart, att jag inte tycker att man ens ska behöva argumentera för en sådan sak. Men för andra har det kanske inte varit så självklart (läs: äldre generationer). De gånger detta har varit diskussionsämne har jag faktiskt behövt förklara för äldre släktingar med höjda ögonbryn, gällande hur jag tänker kring sockret. Jag vet med säkerhet att detta kommer att vara en utmaning i framtiden.

Det är så uppenbart att det lönar sig att hålla bort socker så långt som möjligt. Jag orkar inte ens babbla om fördelarna eftersom jag antar (och hoppas) att det börjar bli vardagsmat för de flesta i min generation. Och enligt mig är det absolut inte synd om barnet ifall det ”går miste om” tårtor, godis, bullar och limsa. Snarare tvärt om. Observera att detta inte är något pekpinneinlägg, utan en förklaring hur vi kommer att göra hos oss.

Själv älskar jag att både godis, glass och bullar och blir sockerberoende på en dag om det så krävs. Det är för hela familjens bästa att hålla bort sockret så långt det bara går. Enda undantaget är då man är bortbjuden, då doppar vi av artighet. Här hemma börjar ha vanan inne att baka med andra sötningsmedel, såsom dadlar, banan och indiansocker. Trots att det även är sött, är det mycket bättre.

Nu landade kvällsflyget och Ronja vaknade tydligen till det ljudet. Observera att vi har 4 km till flygfältet, tror hon ärvt sin mors hypersensitive-personlighet. Tacohej!

(Bilden är Googlad)

Annonser

One thought on “Det där med sockret

  1. Jag tänker helt som du och det är ganska självklart att hålla bort sockret så länge som möjligt.. Men vad gör man med släktingar som redan nu säger åt dotter typ ”tänk om ett år, då får du också glass (eller vad det nu är man äter då för tillfället..)” :O Alltså hjälp, varför introducera något åt en ettåring som den inte har något behov av. Det är ju såklart jag som beslutar vad dotter sist och slutligen äter då, men varför ska jag ens behöva ta den diskussionen.. suck.. nå vad ska det inte ordna sig. 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s