Då var det avgjort

img_3530

Drog på mig första bästa huppari i samband med att jag och Ronja steg upp. Ironiskt nog såg den ut såhär. Vet inte om man skall skratta eller gråta. Jag bestämde mig för att inte bränna upp den, trots att elden i högforsen faktiskt såg lockande ut där ett tag.

Igår kväll tänkte mitt naiva, liberala jag att det är klart att Clinton ändå vinner. Folk måste ju ändå förstå att det är farligt att släppa fram Trump till makten. Trots att jag personligen inte tycker att Clinton är världens bästa kandidat, är hon ju ändå inte Trump. Ronja såg till att jag kunde följa med kampanjen via iPhonen under nattens lopp. Vid tvåtiden fanns det ännu lite hopp. Där vid femtiden blev jag så arg att jag tänkte att jag inte ens kommer att somna om. Somnade ändå om och vaknade till nyheten att Donald Trump tagit hem valet.

Var ska man ens börja? Jag är inte någon expert på politik trots att jag finner det mycket intressant. Linn Jung publicerade ett så bra inlägg i morse, håller med henne på varenda punkt. USA är tydligen inte där ännu, gällande humanismen. Tydligen kan en kandidat grab em by the pussy hur som helst och ändå stå där med sann stolthet och folks sympatier. För alla lågutbildade förstod honom. Han pratade direkt till dem. De som länge haft lejdon över sin situation och de som försökt och försökt skapa någon sorts ekonomisk trygghet, utan resultat. Han skapade framtidstro hos dem. På ett sätt ser jag samband som då Sannfinländarna fick sitt stora uppsving för en tid sen (Ja, och en viss typ under 30-talets Tyskland blev faktiskt folkvald om man ska uttrycka sig riktigt radikalt). Exakt samma taktik. Kan inte låta bli att länka till den här videon.

 

Tror det är bäst att bara försöka leva med det. Men då det är så svårt. För mig som feminist är det så svårt att se hur saker som rasism, sexism och allmän svinighet blir normaliserat. Det är plötsligt okej. Du kan till och med bli president trots att du skiter i att hålla dig till normerna för vad som borde vara rätt och fel. Samma sak var det ju dock med Brexit. Jag tänkte ju naivt att England aldrig i livet kommer att ta sig ur EU. Men tji fick jag än en gång.

Som en vis man sade:

Let us BE the change we want to see in the world. If ever there was a time to do this, it is NOW!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s