Ronjas utveckling

img_3514

Jag beskrev kort hur rent sega nätterna hos oss är för tillfället, så låt oss fokusera på det positiva istället, nämligen Ronjas utveckling hittills. Det här är som bekant världens smidigaste ställe att föra anteckningar på, så om inte annat gläds jag av att läsa detta i ett senare skede. Ronja blir 6 månader nästa veckas fredag. Helt. Sjukt.

För det första har jollret ändrat något otroligt på en vecka. Nu säger hon bababa, papapapa och mamama. Vi blev alldeles ifrån oss första gången vi hörde det.

Daniel: Hon säjr ju pappa!

Jag: Nehe, he e mamma on säjr! Hör int du!?

…Så har vi hållit på sen dess. Det är liksom rätt svårt att tolka vad hon exakt menar, eftersom det ändå mest låter som bokstaven B där i början. Även ljud som paaah och ööööh, den hesa whiskeyrösten, höga tjut och skratt blir allt vanligare. Mammahjärtat svämmar givetvis över av stolthet.

Man kan absolut inte lita på att hon hålls där man lägger ner henne, såvida att man inte byggt en mur av kuddar runt henne. Fastän hon inte ännu kryper, svänger hon sig mycket och hasar sig på ett märkligt vis i sidled, då man inte ser givetvis. Då hon sovit klart svänger hon sig alltid i regel från rygg till mage, även ibland under natten då hon ska äta. Hon vill sällan ligga på rygg. Det är dock få gånger hon svängt sig tillbaka från mage till rygg och då har hon alltid slängt sig så att hon slagit i huvudet.

Händerna har blivit allt mer smidiga. Hon är en hejare på att ta tag i saker och allt ska kännas på. Speciellt morsans hår. En helt annan sorts kraft har hon även i kroppen. Om jag sträcker ut händerna mot henne och säger ”Kom opp”, gör hon allt för att själv hjälpa till. Det är är inte länge före att hon själv orkar ta sig upp och sitta. Sitta helt utan stöd gör hon inte ännu, men det räcker med en arm löst kring överkroppen för att hon ska hållas. Helst av allt ska hon ju stå med lite hjälp. Två små tänder har också kommit fram i nedre käken. Dock i mitten, fast det verkade som om hon skulle få en hörntand först. Vet inte vad som hände där, men nu är det i sin ordning. Vassa som tusan är dom också.

Ronja Mi Alicia tycker det är alldeles fruktansvärt att bli påklädd. Speciellt ytterkläderna. Det är få gånger på senaste tiden som det lyckats utan protester och skrik, trots att man försökt både avleda och underhålla. Det gör henne så uppjagad att det ibland tar en bra stund innan hon somnar i vagnen. Hon är fortfarande rätt krånglig med sömnen överlag. För att hon ska sova ett ordentligt pass i vagnen krävs det att jag springer ut och lullar vagnen många gånger under ett par timmars tid. Så jag kan nog glömma allt som heter duscha och liknande saker under tiden hon sover. Hon sover alla dagslurar i vagnen i kvisten. Jag har sagt det förr, men det är så otroligt bra med en kall kvist.

Hon känner igen folk snabbare. Nuförtiden är hon så in i hjärtanes glad strax hon ser t.ex. mina föräldrar. Man märker att minnet är lite längre. Hon känner igen meningar, såsom ”pappa kommer”, ”maten” och ”var e fisken”(bläckfisken alltså) och kopplar ihop dom med det som händer i samband med att man säger så. Det tycker jag personligen att är roligast i utvecklingen. Väntar så otroligt på att man kan kommunicera lite mer med henne. Musik är också skoj och ju ”hurtigare” desto bättre. Då det kommer en bra låt ur radion kan Ronjas ben börja sprattla och armarna svänga. Ibland verkar det som hon försöker sjunga. Min pappa lovade att han skulle ge oss ett av hans elpianon, så kan vi spela själva. Det ser jag fram emot.

På grund av att hennes mage har varit lite krånglig och hon haft förstoppning flera gånger sen vi började med smakportioner, har vi inte ökat mängden på något annat än plommon- och päronpurén. Allt annat får hon ca. en tesked av per gång. Kokt morot är bannlyst tills vidare. Hon har hittills smakat på batat, potatis (äckligt), Pilttis babygröt, välling (hemskt), plommon, päron, mango, äppel, lite banan, svarta vinbär och blåbär. De tre sistnämnda fanns med i en klämmis. Nu kör vi mest på batat, plommon nästan dagligen för magens skull och pilttigröt i små mängder. Vissa dagar har jag givit Levolac, då det gått alldeles för många dagar utan att magen fungerat, trots att jag vill undvika allt som heter läkemedel. Jag försöker också ge vatten via en pipmugg med mjuk pip. Vissa gånger ser man att hon tar någon klunk, andra gånger rinner precis allt ut genom mungipan. Hon tycker dock om att dricka vatten och blir superivrig då jag visar pipmuggen. Jag tror bara att hon inte vet att hon måste sluta läpparna för att det inte ska rinna ut. Att ge vatten med sked är dock lönlöst.

Och nu vaknade hon då man talar om trollen. Ha en bra start på veckan!

Annonser

2 thoughts on “Ronjas utveckling

  1. Roligt att läsa om andra nästan 6 månaders bebisars utveckling! Ser att vi är lite i samma stadie: dåliga nätter och trög mage. Tydligen så de ska vara mellan 5 och 6 månader :). Vi har gått från minst 5 bajslass/dag till att vara obajsad i flera dagar sen vi börjat me smakisar. Inte skoj! Hoppas på lite mera fart i magen så småningom så kanske nätterna blir bättre också. Rådgivning tipsa om att sätta lite olja i maten så de ska vi försöka med.

    Gilla

  2. Ja, det är en tröst att veta att det är rätt vanligt där mellan 5-6 mån! Jag har också börjat sätta med lite kallpressad kokosolja, kanske en knivsudd. Tror den har bättre smak än t.ex. olivolja. 🙂 Nu har jag också gett katrinplommonpuré varje dag och magen har fungerat 1 ggr/dag i fyra dagars tid nu! *gör en glädjedans* 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s