Hög koffeintolerans

Måste verkligen erkänna att nätterna inte går riktigt som på räls hos oss just nu. Vet att jag klagar mycket över sömnen hos oss, men det är också för egen del jag vill dokumentera. Nattandet tar alltid minst en timme. Ofta hamnar jag att amma henne till sömns, vet inte hur det annars skulle lyckas. Sen kan det gå så lite som en timme tills fröken ska äta nästa gång. Därefter är det hackigt ammande/myssnuttande som gäller allt fram till klockan 3-4. Då får Ronja oanade krafter från ingenstans och börjar gymnastisera och prata. Inatt började det med att jag fick en kraftig spark i revbenen och märkte att hon vaknat. Jag försökte truga och truga med amningen, men hon somnade inte. Till sist slocknade hon ändå, då kl var 06.30. Så i över tre timmar vakade vi. Efter en timmes sömn tyckte Ronja att det garanterat var dags för lilla mamman att vakna. Ni kan tänka er hur ivrig denna morsa var.

I vanliga fall brukar vi ha 3-4 dåliga nätter och en riktigt bra på det. Då har jag återfått krafter och ork. Men nu har detta krångel hållit på i snart två veckor och successivt bara blivit sämre och sämre. När ska det svänga? Jag har utvecklat en enorm koffeintolerans. Måste börja dagen med en halv panna för att ens orka prata vettigheter. Tackolov har vi inte mycket program inbokat, dagarna går lättast om vi mest är hemma och gör samma saker. Det är viktigt för mig att se annat än insidan av våra väggar, men då man inte är ett dugg utvilad, tar stadsbesök och liknande saker mera energi än de ger. Åtminstone just nu.

Detta var åter igen ett lite självömkande inlägg, men ack så tacksamt att gå tillbaka och läsa, den dagen vi har lite fjong på sömnen igen. Jag kan ju inte amma dotra tills hon går i förskolan, för att hon ska kunna sova. Eller? Hittade förresten en bild som träffar mitt i prick! Lånad från hejhejvardag, teckningarna med superhög igenkänningsfaktor. Vi sade också samma sak då Ronja var yttepytteliten. Härefter har jag lärt mig vilka golvplankor som knarrar, har lagt upp en skylt då hon sover i kvisten och annars tassar på tå. Haha.

fore-efter-1

 

…Och tänk att jag helt realistiskt skulle kunna börja jobba om tre månader då mammaledigheten är förbi. Sjukt. En jäkla tur att jag kan vara hemma lite till, skulle aldrig i livet ens våga jobba om nätterna är lika dåliga som nu. Om det är en utmaning för mig att minnas lägga filterpapper i kaffekokaren, ja då ska jag kanske inte dosera saker som lät tar livet av nån. En tanke bara.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s