Att köra bil med en promille

Då jag och Ronja igår åkte till mina föräldrar, den 20 minuter korta bilfärden som mestadels löper längs riksåttan, slog det mig hur dålig reaktionsförmåga jag hade på grund av den här helvetesveckan. Ögonen kändes liksom dåliga. Jag gjorde verkligen allt för att koncentrera mig så bra som möjligt. Försökte köra förutseende och sakta. Men det kändes obehagligt. Jag fick dåligt samvete för att köra i detta tillstånd, med mitt barn med i bilen.

Enligt liikenneturva motsvarar 24 timmars vakande en fylla på en promille (källa). Jag körde alltså nästan som om jag skulle ha druckit några vinglas. Bara den vetskapen fick mig att känna mig som världens sämsta förälder. Var det ett absolut måste att köra till mina föräldrar? Nej. Men jag skulle ju få avlastning och sova ironiskt nog. Var det värt det? Ja och nej, eftesom jag faktiskt fick ihop ett par sköna timmar på det fattiga sömnsaldot, vilket gjorde en stor skillnad. Det var dock snöoväder då vi skulle köra hem i mörkret. Jag skulle definitivt inte ha vågat köra hem igen ifall jag inte skulle ha fått domdär två fantastiska timmarna. Trots föret, kändes hemvägen på något vis säkrare än ditvägen. Jag höll irriterande låg hastighet och tog det lugnt. Under fredagskvällar är det inte många fordon i farten och vi kom tryggt hem utan stress.

Vad har ni för tankar kring detta? Sömnbrist och småbarn är ju ändå ett vanligt fenomen, men man måste ju leva någorlunda normalt också?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s