Om lilla mamman och sömnen

Ni mammor känner igen er. Det här är ju nästintill ett psykologiskt fenomen. Då barnet äntligen somnat till natten och du drar en suck av lättnad. Nu för ju även du sova. Men du är rätt uppe i varv efter kvällsrumban att behöver en stund för dig själv. Lite kvällsbit och en kopp té. Kanske du hinner med något bra på tv. Men så konstaterar du att det är bäst att du ändå går och lägger dig. Du har ju ändå sömnbrist så det räcker.

Så ligger du där och tittar i taket. Pulsen sjåsar i öronen och kroppen skriker efter sömn. Men hjärnan stänger bara inte av. Den vet. Du ska ju amma snart, det är bara en tidsfråga. Hjärnan tycker det är onödigt att du somnar eftersom larmet ändå snart går. Du ligger och vrider dig, ingenting är bekvämt. Amningsbh:n skaver. Du tänker tillbaka på tiden du kunde sova i en stor t-shirt, eller rent av i bara trosorna. Tänk. 

Så känns ögonlocken plötsligt lite tyngre. Kanske nu, tänker du. Men så får du plötsligt en känsla att du bara måste resa dig upp för att kika över kanten på spjälsängen för att titta på guldklimpen. Så allt är väl. Hon vaknar ändå snart. Du tittar på klockan. Det har snart gått två timmar av vakande för din del. Det skulle ha kunnat vara två timmars sömn. Så somnar du till sist. Några minuter senare vaknar bejbin och ska ammas första gången.

Annonser

2 thoughts on “Om lilla mamman och sömnen

    • Ja visst är det! Ronja har dessutom en period nu så att hon äter första gången 1,5 h från att hon somnat till natten. Tror jag aldrig hunnit somna före det trots att det varit sent då hon somnat! 😣

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s