Tycker inte om den jag blir till

För det första: Sorisori för att jag åter en gång klagar över hur lite vi sover. Men efter att ha läst Carola Ekmans inlägg, känner jag stor glädje över att bloggvärlden finns. Det är ju just det här mänsklighetens hårda klimat har saknat länge – att vi öppnar upp och säger att det faktiskt inte är så jäkla underbart hela tiden, (utan några som helst följder). Märker att det ploppar upp mer och mer blogginlägg där skribenterna skriver som det är – inte bara om de fina stunderna. Jag kan inte annat än känna igen mig och vet att mitt mående begrundar sig i den grymma sömnbristen i kombination med en massa amningshormoner som är going bananas. Tror att sömnbristen är den största boven för tillfället. Jag kan inte förstå hur vi har orkat såhär pass länge med ett oavbrutet antal väldigt dåliga nätter. Om jag säger så här: vissa dagar är jag för trött för att få sömn. Det präglar verkligen allt. Och då menar jag verkligen allt. Detta är inget tyck-synd-om-oss-inlägg, utan mer en ärlig beskrivning om vår vardag just nu. Tror att många känner igen sig.

Jag tycker inte om den människa sömnbristen och hormonerna förvandlar mig till. Jag är ibland så besviken på mig själv eftersom jag på något sätt känner att jag borde vara mer hurtig, mer glad, mer initiativrik, mer… allt. Efter en dag på språng är jag helt slut. Som t.ex. efter mammabarnträffen i onsdags (Kan kort berätta att Ronja blev rädd och grät så tårarna rann i nästan en timme. Mitt mammahjärta led så otroligt med henne eftersom hon så sällan är rädd. Orsaken var definitivt den höga ljudnivån i kombination med att jag hamnade att lämna henne i en annans famn en liten stund för att själv springa ut till bilen och hämta väskorna. Det blev för mycket för henne – parentes slut). Vi är för mökkihöperö helt enkelt. Ovana med ljud, nya intryck och ståhej. Så jag var som en trasa då vi kom hem, orkade absolut ingenting. Det är bara lättast att vara hemma trots att det hela fort blir en ond cirkel.

Absolut värst av allt är att jag vissa dagar måste anstränga mig för att visa glädje, eftersom jag är så trött. Det dåliga samvetet kommer som ett brev på posten. Ofta blir jag påmind om att vi ska minnas att vi bara har ett barn. Jag håller givetvis med. Men det gör inte att saker och ting känns mindre jobbigt – tvärtom. Och speciellt inte då man läser om att en 6-månaders bebis ska klara av att sova hela nätter och då det verkar som nästintill alla bebisar i bekantskapskretsen gör det. Skulle vi ens ha en-två bra nätter per vecka skulle jag sväva på rosa moln.

Mina tankar kretsar kring sömnskolor och expertråd. Det är en sak att läsa alla goda råd, men en annan sak att läsa forum såsom Familjeliv. Man blir inte klok. Ju mer jag läser, desto mer villrådig blir jag. Och innerst inne känner jag att vi borde njuta eftersom bebistiden inte kommer tillbaka. Jag är rädd för att jag missar fina ögonblick och stunder på grund av mitt zombie-mode, om ni förstår hur jag menar. Men just nu handlar det mest om att avverka dag för dag. Jag gör allt för att se de ljusa stunderna och de kommer givetvis många gånger per dag. Då Ronja inte är sjuk i tandköttet eller övertrött eller har ont i magen är hon världens nöjdaste och gladaste lilla flicka. Jag får alldeles dåligt samvete av att skylla sömnbristen på henne. Det är såklart inte henne fel att hon är lite dålig på att sova och otrygg på nätterna.

Bäst att avrunda före jag börjar upprepa mig själv. This too shall pass är ett mantra jag intalar mig själv och försöker blicka framåt. Är tacksam över att jag har möjligheten att vara hemma många månader ännu. Klickade förresten hem lite apoteksgrejer från yliopistonverkkoapteekki.fi. Nästa dag anlände paketet. Snacka om snabb leverans! Nu ska vi testa om den här salvan har nån verkan på Ronjas irriterade tandkött.

Annonser

17 thoughts on “Tycker inte om den jag blir till

  1. Vi har en 5 månaders baby som vi nu misstänker har mjölkallergi, pga extremt dålig sömn, svårt att komma till ro, allmänt missnöjd ända sen födseln, och tydligast av allt nu även utslag på kroppen. Så hemskt att det inte slagit oss tidigare, då hade man kanske kunnat ändra på det och ha en nöjdare bebis som inte behövt ha ont 😦 Hoppas det blir bättre hos er snart!

    Gilla

    • Alltså jag läste i morse om mjölkallergi och funderar seriöst på att ta upp saken med rådgivningen. Hon har dock inte jättetydliga symtom, utan det är främst nätterna som spökar. Dagtid påvisar hon sällan tecken på någonting extra, men nu är det tandsprickning och sånt på G.

      Tog det länge förrän er baby blev bättre efter förändrad diet? ”Flaxade” er baby mycket på nätterna med armar och ben? Det gör nämligen vår R ofta.

      Gilla

      • Skall på läkares inrådan testa mjölkfritt nu i några veckor (ammar) och sen blir det mjölkprovokation för bebis. Vår baby flaxar och sprattlar nog jättemycket, spec. nattetid. Mer än jag skulle minnas att de två äldre barnen gjort..

        Gilla

      • Okej vad intressant. Hoppas det skulle hjälpa! Kommentera gärna hur det gått efter att testat mjölkfritt (om du minns och har tid), det skulle uppskattas. 🙂

        Gilla

  2. Pingback: Vad skulle ditt barn säga? – Carola Ekman

  3. Sömn är så viktigt! Det är svårt att njuta då man är utmattad av sömnbrist. Du ska inte känna att du måste njuta för ibland är förutsättningarna för att njuta inte de bästa! Sen de där med ”bara har ett barn” ska du inte heller ta så hårt. Alla barn är olika och kräver olika mycket och sen är första barnet en mycket större omställning för föräldrarna. Kämpa på, de blir bättre med tiden!

    Gilla

  4. vet inte hur många gånger per dag/vecka/månad jag andas ”this too shall pass – this too shall pass” med min high need baby i kombination med usel sömn både dagtid och nattetid. Heja oss som ens orkar tänka när sömnkontot ligger på minus! Kram till dig också – det blir bättre!

    Gilla

    • Tack för kommentaren 🙂 Ja man får verkligen förundras över att man fungerar någotsånär trots några få timmar (ibland minuter) på sömnsaldot. Det är en tröst att veta att flickebarnet blir äldre hela tiden. Kram!

      Gilla

  5. Voj hoppas nu att e sku sväng å ni båtvå sku fåå sova!! Vi oss ere sama som förr.. Sover orolit å ja er som en traså på mårna.. Jeret ha ja byrja sova tå C sover på daga. Tzender att kroppe böver he. Fast he kan tå åter resulter i att ja e pigg som bara va 23 tiide tå ja sku å bööv sova..
    Når ska hitt sväng.. Man fåår vara leid e, fö he er tungt å sömne bööver man!!
    Biret san va du tyckt om heden ti legg på tandköte 🙂
    Och, tu er int inda som tycker he er enklast ti vara heim! Va e beter än he.. Får haa eiji rutina å slipper allt stress..

    Gilla

    • Hoppas ni å sko få beter nätre! He er säkert bra ti kona sova tå C sover på daga. R sover endast ut i vagne å ja har naaleis så svårt ti få ro tå. Jaa, tror man buri må ännu sämber om man bara lååss et allt er bra heila tiide! Å en lillan tröst et he finns aader som å genomgår sama sak som ein sjölv 🙂

      Ja ha testa e två gang, men kan int sej om he var na dunderkur eftersom fröken råka vara liiti övertröittå på sama gang. Måst prov en längeran tid först tror ja 😛

      Gilla

  6. Helt rätt! Man SKA få bara klaga och säg att nu e de jobbigt – utan att följ upp me nånting (mitt problem e att jag ALLTID följer upp, typ ”vi har haft jättedålig natt, men åtminstone e Vera snäll idag, och jag får ju sova då hon gör det på dagen om jag vill så jag ska int klaga”… Har liksom svårt att erkänn att de bara e tungt)! Man e int en sämre förälder för att man gör de. Om nånting e man bättre för att man pausar och begrundar hur man faktiskt har de.
    Kan int ens tänk mig hur tufft du måst ha de med många dåliga nätter i ett. Här har vi bara haft någon enstaka nu som då, men vet hur jobbigt de e dagen därpå med ens en dålig natt bakom.

    Kämpa på! Hoppas de blir bättre snart för er!

    Gilla

    • Jag hadd å rätt svårt att erkänna att det kunde vara förjävligt vissa dagar, men ju värre det blev så har jag fått konstatera att det åtminstone känns lite bättre då man säger som det är. Men tror int att det finns något rätt eller fel, utan man gör som det känns bäst. Själv blir jag fort en s.k. ”oversharer” 🙂

      Tack så myki!

      Gilla

  7. Vet du vännen, jag lider nog med dej fast jag int behövt uppleva lika stor sömnbrist som du/ni. Men ändå å vet jag hur tungt de e då man int får sova och fröken me all makt ska va vaken å ropar å gråt eller va hu pigg som helst å bara busa. Å tänder ja, voi hemska saker ändå! Senaste månaden har amanda fått tri tand 😦 å vi har bekymmer vi varenda en, å he int bara en eller två natt heller 😦 men rapportera gärna hu de funkar me tandmedicinen 😀 kramar<3

    Gilla

    • Ja alltså noo kona ja tänk mej att man sover lite som förälder, men att he sko vara i en sån här utsträckning kona ja int föreställ mej i min vildaste fantasi. Å ändå lever vi. Knäppt. Ojoj, hoppas resten ska koma snabbt opp! Ja återkommer me en recension 🙂

      Gilla

  8. Känner så igen mig, har en dotter som sover så oroligt varje natt 😦 hon blir 6 månader i slutet av denna månad och vid 3 månaders ålder började hon sova dåligt. Så under snart tre månaders tid har vi kämpat med dåliga nätter, de bra nätterna går att räkna på en hand. Sover hon tre timmar i sträck på natten räknar vi det som en bra natt. Suck, man känner sig som en zombie alla dagar och får vara glad om man får sova 1-2 timmar allt som allt under en natt 🙂 Kämpa på 🙂 Kram<3

    Gilla

    • Oj vilka tunga månader! Vi har haft såhär i ca 1,5 månad nu och det räcker bra till. Känner igen mig med det där 3 timmar 🙂 känns verkligen som en seger de få gånger det har hänt! Kämparkramar till dej med!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s