Bevittnade passiv rasism

Varför skriva om tråkiga saker hela tiden, tänker en del kanske? Men igår var jag med om någonting som kanske kan verka vara rätt harmlöst, men säger så mycket om en del av våra medmänniskor. Tyvärr. Och som är så viktigt att lyfta fram istället för bara kallt ignorera.

Igår spenderade jag och Ronja så gott som hela dagen hos mina föräldrar. Så länge hon sov eftermiddagsluren där hos dem smet jag iväg till stan. Hittade till min stora glädje lite julklappar och sånt. Var inne på H&M och då jag stod i kassakön fick jag bevittna något som jag närmast skulle vilja kalla passiv rasism.

Före mig i kön stod en kvinna med arabiskt ursprung, som hade sin ungefär ettåriga dotter med sig i vagnen. Vi var många som stod och köade och det var rätt trångt. Kön hade antagit formen av en halvmåne kring kassorna. Under tiden kvinnan betalade för sina uppköp hade hon vagnen svängd utåt så att barnet tittade mot oss som stod bakom henne i kön. Det var ett så vackert barn, med långa mörka ögonfransar, likt ett rådjur. Hon försökte ta ögonkontakt med oss alla och var inte sen med att avfyra ett leende följt av ett glädjetjut då jag mötte hennes blick och log. Jag höll ögonkontakt med flickan hela tiden och hon skrattade och jollrade. Så tittade jag runt mig på kön. Inte en jäkel av de som stod där i kön ens tittade på barnvagnen med den lilla flickan i. Vi var kanske uppskattningsvis 10-15 vuxna människor på en radie av fem meter. Det var bara jag som såg barnet, de andra nonchalerade barnet totalt. Då barnets mamma var klar i kassan (det tog lite längre än normalt p.g.a. något tekniskt strul) mötte jag hennes blick och hon förstod genast att det var jag som hade fått hennes barn att jollra och skratta. Hon gav mig ett leende och jag besvarade det.

Nu vill jag såklart inte lyfta fram mig själv som Jesu avbild eller annars bara skryta över mitt agerade. Men jag blev bara så paff. Jag menar: Hur kan man inte ge en gó och härlig bebis ett leende då det söker efter din blick och jollrar? Situationen blev ju så uppenbar. Skulle jag ha helt fel genom att påstå att människorna som stod där i kassakön skulle ha dragit på munnen ifall det varit ett nordiskt barn? Skulle jag ha jättefel? Jag skulle såklart vilja ha fel i den här frågan, men hela situationen blev så tydlig. De andra vuxna människorna tittade provokativt på någonting annat, petade på sina telefoner eller diskuterade sinsemellan tyst om vad de skulle äta då de kom hem. Största delen stod bara tyst. Som tur minns inte den lilla flickan av det här, att bara en av de många människorna mötte hennes blick. Men hon kommer att bli större och hon kommer att minnas.

Passiv rasism är precis samma sak som passiv mobbning.

tumblr_o5w8zdblp61sw4jm9o1_500(Google står för bildtexten)

Annonser

2 thoughts on “Bevittnade passiv rasism

  1. De där ha jag å reagera på, men har å reagera på att finns väldigt många vuxna som inte ser barn över huvutage!? 😦 min fröken brukar ju å sök kontakt me allt å alla å ofta e he faktist såna som man sir på dem hu di verkligen ignorerar barn. ”man får int stirra/si” ”sköt du ditt så sköter ja mitt” eller ”ouppfostra små barn som int kan bete sig”, ungefär såna tankar kan man nästan si i vissa vuxnas ögon 😦 jättesynd!!! 😦

    Gilla

    • Jamen exakt! Å man uppmuntrar ju ens eget barn till att bli just en sån ”sköt ditt så sköter ja mitt”-typ om man int låter hen ta kontakt. 😦 Sku gärna si att vi alla sku bli litelite bättre på att säga hej, tack och le. Såna där vardagsgrejer som finländare e rätt dåliga på. 🙂

      Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s