Om Sven Dufva

Som den uppmärksamme läsaren kanske vet, har vi en fjärde familjemedlem, katten Sven. Jag brukar kalla honom för Sven Dufva, på grund av hans gedigna intresse för fågeljakt (hans största fångst hittills är en mås). Sven är en rätt lat och icke-krävande kastratfrass, med ålder okänd eftersom han är en hittekatt. Då min mommo flyttade ut ur huset och vi tog över kom Sven med på handel, eftersom det givetvis inte skulle ha gått att flytta honom till en höghustvåa, då han varit van att komma och gå som han vill genom sin kattlucka. På den vägen är det alltså.

Sven är inte alls någon famnkatt, vilket på ett vis var bra då vi fick Ronja, eftersom konkurrensen mellan dem på så sätt blev lite mindre. Under Ronjas första månader märkte jag att Sven inte alls var intresserad av henne, nästan tvärtom. Men nu då hon har blivit allt mer rörlig och förflyttar sig på golvet och kan ta sig upp och sitta, har jag märkt att han gärna kommer närmare och närmare och visar att han är nyfiken. Ronja älskar Sven och säger ”Ssssi” vilket självklart betyder ”Kissi”. Jag lämnar förstås aldrig Ronja ensam på golvet och har alltid ögon i nacken. Och mer vaktande blir det ju äldre Ronja blir. Hon är ju ännu rätt långsam i att förflytta sig, men om ett halvår är det andra bullar.

Det är trots allt viktigt för mig att ha djur hemma, så att Ronja blir van redan från liten. Jag tror även att vi kanske förebygger eventuella allergier genom att hon exponeras av ”kattpartiklar” redan från nyfödd. Kommentera och berätta gärna hur det gått för er som har haft katt från tidigare och det kommer en bebis kommit till familjen!

 

Annonser

5 thoughts on “Om Sven Dufva

  1. Du hadd ju fråga tidigare hur de gick med Snow och då hadd jag svarat, men vill bara inflika att det har börjat gå myycket bättre nu. Jag tror katten bara har konstaterat att barnet kan va lite elakt, så katten skyr barnet lite. Int ens då barnet råkar få tag i pälsen och drar så reagerar katten nämnvärt längre (tidigare slog hon ibland). Jag försöker lära Vera att man är snäll med djur och bara pajar, men de känns nog som att predik ti nån som e döv ännu. Hoppas de går hem dock, tycker de e så viktigt att barn lär sig hemifrån och tidigt hur man ska behandla djur.

    Gilla

    • Vad skönt att det har börjat gå bättre! Jag hoppas att det ska blir likadant hos oss, att Sven förstår att undvika henne lite och vice versa. Han har jättestarka ”reflexer” att ta i och klösa och bitas, det räcker med att man lägger ett finger på hans mage. Så jag hoppas därför att han ska undvika henne. Men annars är han rätt gosig 😀

      Gilla

  2. Vilken söt kisse! Hos oss har vi inte haft katt men hund har vi haft. Hade hoppats att de skulle härda barnen från ev allergi men icke. Storebror är allergisk för pälsdjur. Värst är häst (mitt favoritdjur som han var i kontakt med en hel del första året) men också hund och katt. Han reagerade aldrig på vår egen hund men nog på andras så kanske lite härdad blev han iaf. Så tråkigt med allergier så hoppas ni slipper det! Jag är sån djurvän så sörjer nog lite att jag måste ge upp det intresset, speciellt ridningen som har varit min stora passion, men man gör ju vad som helst för att barnen ska må bra!

    Gilla

    • Åh, så tråkigt att han är så allergisk! 😦 Jag hoppas innerligt på att Ronja ska tåla djur, speciellt katt, hund och häst. Men man gör verkligen allt för att de ska må bra!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s