Om att konstant förändras

Vet ni den där känslan då man ser tillbaka på livet sisådär fem år och nästan får noja med tanke på hur mycket man ändrats? Jag syftar på värderingar, tankesätt, självdistans, smak – ja, allt. Själv skäms jag nästan lite, över hur jag var på den tiden. Och så tänker man på dagsläget. Och så tänker man att man antagligen kommer att skämmas lika mycket över sig själv om ytterligare fem-sex år. Och då tänker jag på hur mycket av mitt liv som ligger blottat på både Instagram, här på bloggen och Facebook. Det är sannerligen en skrämmande tanke.

Varför är det på det här viset? Varför är det lite pinsamt då man tänker på den man förr varit? Saker jag kanske mest skäms över är hur mina personliga värderingar var på den tiden. Jag var inte speciellt insatt i vad jämlikhet och liberalt tänkande var på den tiden, utan var mera en människa som anammade ‘go with the flow’. Det är svårt att förklara, men jag kanske även var lite tamare än vad jag är nuförtiden. Nu är jag hon som faktiskt sätter ner foten ganska fort. Jag tror på rättvisa och jag tror på att man måste engagera sig för att få till förändring.

En annorlunda lördag.

Detta blev kanske dagens mest flummiga inlägg här på cyberspace. Nu ska jag försöka svänga ihop en plåt Empanada Gallega sålänge lilltrollet sover ute i vagnen. Åh, det är så gott! Försökte hitta ett motsvarande recept på nätet, men det är inte likadant som det som jag har. Mitt recept kommer från min kusins pappa som är hemma från Uruguay. Tror inte det är många recept som har ett så långväga påbrå här i huset.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s