Det spökar

I förrgår kväll trodde jag hela tiden att Daniel kom hem då kvistdörren öppnades. Icke. Den stod där orörd varje gång jag sprang för att se efter. Det hände alltså tre gånger samma kväll. Det krävs dessutom en del kraft att få den öppnad, det räcker inte med lite vindbyar. Igår kväll hördes konstiga ljud från skorstenen, det liksom knackade. Hörde dessutom en lite busig vissling, liksom från en människa. Tror varken att 8-månadersbebisar eller katter visslar. Charmigt, det här med 1800-talshus. Har jag berättat för er vad som hände med golvspegeln på vinden? Nä, jag ska nog låta bli.
Nu ska jag ta min medicin. Trevlig vändag!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s