Om då det var nära ögat

Jag är utbildad sjukskötare. Jag kan en hel del om akutvård. Jag kan grunderna inom barnsjukvård.

Jag är också mamma för första gången. En otroligt nojig sådan.

Dessvärre verkar det inte som om den förstnämnda rollen gör det enklare för den sistnämndas mentala välbefinnande. Jag vet hur fort det kan gå då olyckan är framme. Jag vet också hur otroligt tåliga barn är, men vet också att ett barns tillstånd kan svänga mycket fortare än hos en vuxen.

Rent konkret har jag alltid varit väldigt nojig över att Ronja ska sätta i halsen och få luftvägsstopp ifall jag ger t.ex. fruktbitar som hon själv får plocka i sig. Och vet ni, just det hände förra veckan!

Ronja satt glatt och plockade i sig små bitar smörgås med smör på, som jag gjort åt henne. Hon har förr ätit det och jag upplevde brödet som lagom mjukt. Plötsligt rosslar hon till och jag ser att hon får panik och kan varken andas in eller ut. Jag avvaktar en bråkdels sekund ifall hon börjar andas, men hennes ögon är fulla av panik och jag sliter henne ur matstolen varefter jag lägger henne i mitt knä med huvudet neråt/framåt och dunkar henne upprepade gånger och hårt mellan skulderbladen. Hon rosslar till en gång och skriker till, varefter jag bokstavligen hör då brödbiten dras in i luftstrupen – igen! Minns att jag blev alldeles kall inombords och han på den korta sekvensen tänka det absolut värsta.

Minns att jag noterade att jag har min telefon strax bredvid oss, på samma gång jag lyfter upp Ronja i benen, så huvudet pinglar nedåt, på samma gång jag dunkar henne en gång till, riktigt hårt mellan skulderbladen. Även den här gången rosslar hon till och skriker, på samma gång som brödbiten sprättar ner på golvet. Vi klarade oss.

Den känslan går inte att beskriva. Jag går runt i huset med en gråtande Ronja. Känner mig som världens sämsta förälder. Så småningom är det jag som gråter mer än henne. Hon är sig själv igen på några minuter. Kollar hennes rygg ifall någonting brast, så pass hårt dunkade jag ändå henne. Skäms. Kallsvettas i efterhand. Vill inte tänka. Tänker ändå. Går igenom förloppet gång på gång i huvudet. Konstaterade att hon faktiskt hann bli lite vit kring munnen. Ryser av obehag. Tacksam över att jag handlade så snabbt.

Nej, BLW i all ära, hos oss ska folk ha tuggtänder för att få äta stora bitar. Tids nog lär Ronja nog sig det ändå, jag tänker inte ha bråttom. Nu är det bitar på max 5 x 5 millimeter som gäller.

 

satt_i_halsen_yngre1

Bild: 1177.se

 

 

 

Annonser

7 thoughts on “Om då det var nära ögat

  1. Uuuäääh 😭 jobbigt bara att läsa om de. Men va tur att du agera som du gjord!
    Nu kommer ja int ihåg när eller hur, men de känns då jag läser som att vi också har haft en eller två nära ögat-gånger. Eventuellt var de bara jag som trodd eller tyckt de, men kommer ihåg att då jag gick och bar henne i famnen å ba grät å känd hjärta far i tusen.

    Gilla

  2. Usch vad hemskt! Tur att det gick bra tillslut! Pulsen steg ju riktigt när man läste..! 😦 Det där är också min största skräck, att barnen ska kvävas i något och jag är otroligt nojig över det. Tror det grundar i att M inte andades när han föddes (navelsträng runt halsen). Åså har vi ju haft ettpar fall där ambulansen ringts för att luftvägarna varit stoppade (en allergisk reaktion mot mjölk, en mot ägg och en då M svalde knappnålen…). I sommar får vi kampas med att N vill sätta stenar å annat skräp i munnen då vi e ute…

    Tror hur som helst inte att det kan vara så skadligt att vara försiktig när det kommer till en sån här sak… Nog lär dom sig att tugga och äta förr eller senare!

    Gilla

    • Ja, precis så hade ju också Ronja, vilket gör att jag alltid varit extra nojig över det, jag också! Som du säger – dom lär sig äta bitar utan att man stressar med det! 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s