Ronja 11 månader

ronja 11 mån

Trots att jag inte har varit speciellt aktiv här på bloggen, håller jag traditionen att skriva Ronjas månatliga inlägg. Ävenledes nu. Nästa gång jag skriver har vi alltså en ettåring här hemma. Det känns så stort och jag blir alldeles varm i hjärtat då jag tänker på det. Tillika alldeles ofattbart. Året har gått i ett huj, trots att dagarna ibland känts lite sega. Nå, nu ska jag inte bli mer sentimental, utan leverera den sedvanliga punktlistan. Here we go!

  • Som ni ser på bilden har hon vitblont, rätt tjockt hår. Nästan lite silvrigt. Det har blivit mycket tjockare den senaste månaden och jag tror att det kan bero på att jag smort in hennes hårbotten med ceridalolja innan vi badat henne, för att få bort mjölkskorven. Hon var ju alldeles brunett då hon föddes, tänk vad det ändrat!
  • Hon väger kring 12 kilo. Tack o lov att jag började styrketräna ordentligt i vintras!
  • Hon går uppefter möbler och längs med väggar. Står utan stöd och kan ta sig upp och stå utan att hålla i sig i någonting. Går gärna då man håller henne i armarna, men balansmässigt är hon inte riktigt ‘där’ ännu. Har tagit ett litet steg en gång, men satte sig ner på baken strax efteråt. Lika bra så. Tids nog tar hon de första ordentliga stegen.
  • Pratet har tagit nya nivåer; hon härmar och härmar hela tiden. ”Dä?” är en välanvänd fras och hon ger sig inte förrän man berättat vad det är för en sak/djur/människa det handlar om. Hennes ordförståelse är stor vid det här laget och hon överraskar oss nästan dagligen. Jag tror hon däremot blir irriterad på att hon inte kan forma orden så bra som hon skulle vilja ännu. Nya ord den här månaden är bl.a. ”Kukkuu”, ”Bajbaj”, ”Muuu”, ”Oooooj”, ”Fisk” (jo faktiskt, men det var en engångsjuttu), ”Buka” (=gosa), ”Böö!”
  • Hon älskar vår katt Sven mer och mer för var dag. Sven är dock inte riktigt bekväm i sin roll ännu trots att han faktiskt accepterar henne bättre och bättre. Ibland stryker han sig på henne då han går om henne, det ser jag som ett gott tecken. Jag håller ändå hela tiden ett vaksamt öga på henne då han är inomhus. Hon vill så gärna ta i honom, men vet inte vad begreppet försiktigt innebär, trots att jag försöker lära henne. Ofta försöker hon ta tag i Sven då han går om henne och det är speciellt då som jag vet att risken är stor att han skulle riva henne.
  • Ronja har lärt sig vinka och säga ”Bajbaj” då någon går hem. Hon säger också ibland ”Eeeeiii” då någon kommer in genom dörren. Jätteroligt!
  • Hon har ett otroligt temperament och då hon inte får som hon vill, tänder det i henne och svänger från noll till hundra, men lika fort tillbaka. Blöjbytena är otroligt utmanande vissa gånger, eftersom hon inte vill ligga, sitta i famnen, stå, eller sitta på pottan för den delen. Riktigt krångligt med andra ord.
  • På tal om pottan, borde vi börja potträna.
  • Matmässigt äter hon fem gånger dagligen och det har börjat gå lite bättre. Hon äter mer mångsidigt och både köpt mat och hemlagad går an. Fisk är dock bannlyst, hur liten mängd det än är. Även bananplättar är äckligt, enligt henne. Väldigt skumt, eftersom hon älskar både banan och ägg, men skilt för sig – inte ihopvispade och stekta…
  • Vi ammar i samband med nattningen och på morgonen före vi stiger upp. Däremellan, alltså på natten, blir det allt emellan 1-10 gånger, vanligast är väl 2-4 gånger förutom kvälls- och morgonslurken. Det är ändå en otrolig befrielse att inte amma dagtid längre och det verkade som om Ronja inte heller brydde sig då. Jag hoppas att nattamningen faller bort av sig själv, utan att jag inte behöver utsätta oss för skrik,- och gråtnätter. Visst, nattamningen är otroligt jobbig, men just i och med att nätterna är så oförutsägbara, orkar man någotsånär då man nu som då får en riktigt bra natt.
  • Hon har varit en heldag med Daniel för första gången (i söndags) då jag blev inkallad på jobb (mer om min första jobbdag i ett senare inlägg; det var sjukt roligt). Det gick riktigt okej enligt Daniel, hon var lite extra famnsjuk och så, men annars löpte allt smidigt. Tack vare att jag inte längre ammar henne dagtid, var det möjligt att vara borta så länge.
  • Hon har fått vara frisk hela tiden, vilket jag är tacksam över. Nu väntar jag på att lite fler tänder ska spricka, eftersom hon börjat dregla lite och biter på allt som går att bita på. Hittills har hon fyra tänder upptill och tre nertill.
  • Hon älskar att spela piano. Jag har sänkt hennes ”egen” keyboard så att hon enkelt når till tangenterna då hon står. Ibland står hon jättelänge och spelar på sitt eget sätt. Självklart blir det spelat en hel del då hon är hos mina föräldrar, som är musiklärare båda två. Känns härligt att hon faktiskt tycker om musik så mycket!
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s