Malignt Melanom

Sommarpausen på bloggfronten blev kanske lite kortare än jag tänkt mig. Med tanke på rubriken har ni redan era gissningar. Vissa av er kanske redan vet, eftersom jag har berättat för de närmaste. Jag har alltså blivit drabbad av Malignt Melanom. Hudcancer.

I mitten av juni togs alltså ett födelsemärke bort från mitt vänstra framlår, eftersom det hade ändrat lite i ena kanten, men ingenting radikalt. Det hette att det var en säkerhetsåtgärd trots att födelsemärket såg godartat ut för blotta ögat. Jag funderade inte desto mer på det, utan lät veckorna gå och hann bli irriterad på att inte kunna träna benen eftersom födelsemärket var placerat så att stygnen skulle ha gått upp vid minsta knäböj. Såret läkte, jag tog bort stygnen och hann t.o.m. glömma bort alltihop. Frid och fröjd, sommar i sinnet.

Den 11:e juli ringer telefonen en sen eftermiddag. Samma hvc-läkare som tog bort födelsemärket presenterar sig och jag blir med ens alldeles kall inombords eftersom jag redan då förstår vad han kommer att berätta. Jag lyssnar på det han berättar, blir alldeles darrig i rösten, kan inte gråta, men känner hur klumpen i halsen växer och växer. Jag försöker koncentrera mig på vad han säger men känner att jag börjar få tunnelseende och måste kämpa för att samla mig. Allt känns som en mardröm där man bara väntar på att vakna. Det måste vara fel, jag är ju så ung och allt! Någon annans besked, inte mitt!

Läkaren berättar ändå lite positiva nyheter. I provbiten han tagit bort har man även fått frisk hud med, men en marginal på 1,8 mm på minsta stället. Det kan i bästa fall betyda att jag reda i skrivande stund är cancerfri. Men det vet vi alltså inte ännu. Därför remitteras jag vidare till kir.pkl där en kirurg får avgöra om det ska tas bort ännu mer hud och ifall lymfkörtlarna ska undersökas för att utesluta ev. spridning. Först då kommer jag att kunna slappna av. Nu går jag i den där klassiska dimman av ovisshet (För pålästa kan jag även meddela att värdena på PAD-provet var Breslow 0,4 mm, Clarc level 2, marginal 1,8,  dvs. rätt hoppfulla värden trots att det alltså är cancer…).

Känslostormen då jag fick beskedet i telefon? Först av kom chocken. Var alldeles darrig och illamående i flera timmar. Till all lycka var jag och Ronja hos mina föräldrar just då jag fick beskedet, vilket var tur, annars hade jag varit ensam hemma med henne. Igår och idag har jag haft känslor som ilska och sorg, med stark betoning på ilska. Varför jag? Det som irriterar mig mest är kanske det att jag inte varit någon soldyrkare. På riktigt. Jag har inte haft tid att ligga i solen! Den enkla orsaken är den att jag jobbat så mycket varje sommar, att jag sällan haft turen att vara ledig då det varit vackert sommarväder. Totalt två gånger till södern. Bränt mig otroligt lite. Använt solkräm med hög skyddsfaktor. Så varför jag? Och varför nu? Denna ilska och frustration.

Igår besökte jag även min läkare, vilket tydligen är någonting man ska göra i samband med att få dessa typer av besked. Vi pratade ytterligare igenom fyndet i provbiten, spekulerade lite om fortsättningen och jag blev både klokare samt lugnare. Dessutom var min läkare så otroligt empatisk, lyhörd och pedagogisk. Nästan så man borde skriva in till ÖT’s ”Glad idag” för ett utmärkt bemötande.

För det första ska fortsätta med livet som förr. Frågade av läkaren ifall jag kan styrketräna som förr och han nästan uppmanade mig till det, eftersom det medför så mycket gott. Det var en lättnad i sig. Vet inte hur jag mentalt skulle ha klarat att få träningsrestriktioner. Styrketräningen har varit min terapi så många gånger och kanske framdels mer än någonsin. Kosten och träningen ska alltså prioriteras, vilket i sig inte medför någon ändring i mitt liv.

Har valt att vara öppen med detta eftersom jag också hoppas på att min historia kanske kan få andra att boka till till privat hudläkare för en check-up av hela kroppen inklusive hårbottnen. Det är värt pengarna i slutändan, jag lovar. Mitt födelsemärke som togs bort såg verkligen inte speciellt alarmerande ut, endast växt lite i diameter och ena kanten blivit lite halvmåneformad. That´s all. Det var varken fult eller speciellt iögonfallande, men tänkte att det kan vara bra att få det undanstökat. Tyvärr har jag inte någon bild på hur det såg ut före, vilket känns lite harmt. Här kommer en bild på mitt vänstra lår i dagsläget som pryds av ärret.

img_5696

Nu hoppas jag på att snabbt få en tid till kirurgen så vi får veta mer. Kommer att uppdatera efter hand här på bloggen, eftersom skrifvandet i mitt fall är världens bästa terapi. Allt känns fortfarande lite surrealistiskt, att jag sitter här och skriver detta. Nu är fokus alltså inställt på bra träning och bra mat. Mer kan jag inte göra i detta skede.

 

Annonser

5 thoughts on “Malignt Melanom

  1. Ojnej, vad tråkiga nyheter! Livet e allt bra orättvist ibland! Håller tummarna att du kom undan med blotta förskräckelsen och att du får positiva besked på nästa läkarbesök! Känner att jag också borde kolla upp mina prickar eftersom jag har typisk riskhud.

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s