I ett vakuum

Den här jäkla ovissheten håller stundvis på att ta kål på mitt annars rätt harmlösa väsende. Gällande hudcancern alltså. Den här veckan borde jag få ett besked. Kollar postlådan som en galning. Hoppar högt varje gång telefonen ringer. Grejen är den att jag kommer att få beskedet per post om allt är i sin ordning, men är det inte det kommer man att ringa upp mig istället. Så ni förstår nervositeten.

På onsdag ska jag besöka en annan privat hudläkare igen, för en ”second opinion” gällande alla hundratals prickar jag har. Finns nämligen en handfull stycken som oroar mig lite och som t.om. har ändrat pyttelite sen jag besökte hudläkaren första gången, då i juni. Har dessutom upptäckt en liten ”knöl” stor som en ärta i nacken. Den skrämmer mig enormt mycket. Troligtvis en lymfkörtel, men varför är den svullen? Bättre att pröjsa lite extra och vara på säkra sidan.

Om ni kunde förstå hur mycket jag önskar att jag slapp skriva dessa hälsorelaterade inlägg. Om ni visste hur mycket jag önskar att jag skulle få bannas över andra saker än min egen hälsa. Men å andra sidan skulle allt kännas ännu mer överjävligt om jag inte fick skriva. Det ÄR en terapiform, om än den enda terapin jag har för tillfället.

Jag må vara dramatisk, men det är en stor sorg för mig att inte kunna hålla på som vanligt, med betoning på styrketräna och äta bra mat. Styrketräningen har betytt mer för mig än bara träning. Kanske 75% terapi och 25% muskelkondition. Det är min egen tid. Jag tar hand om mig själv. Jag får känna mig stark och frisk. Jag får rensa hjärnan. Allt detta låter riktigt klichéaktigt, men alla styrketränande småbarnsföräldrar vet vad jag babblar om. Men. Den här veckan ska jag äntligen våga mig på ett första styrketräningspass sen jag blev sjuk, för att fortsätta där jag lämnade. Känner mig tillräckligt stark faktiskt. Kommer såklart ta det mycket lugnt och bara köra överkropp, eftersom jag tog bort stygnen på benet idag. Känns lite som om det finns risk att det kan spricka opp om jag gör knäböj och såna saker. Skulle vilja köra ett par lätta pass innan galloperationen som är nästa veckas torsdag.

Kosten då? Galldiet är precis så trist som det låter. Det är lättare att räkna upp vad jag får äta, än inte får. Äter jag dessa saker kan jag räkna med att jag får ett gallanfall inom några timmar: Lök, vitlök, fet mat, stekt mat, broccoli, blomkål, gurka, äpple, citrusfrukter, paprika, chili, mörk sallad, spenat, ost, grädde, mjukt bröd, rågbröd, ägg, avocado, linser, bönor, starka kryddor samt om jag äter stora portioner.

Som ni gissar blir det mycket potatis och ris med något magert kött/fisk till som varit i ugnen eller i form av soppor. Ljusbladig sallad till med tomater och mager fetaost. Äter kvarg och andra magra mjölkprodukter i mängder. Det går även åt mycket knäckebröd och riskakor eftersom jag tål dom. Jag går med andra ord på en riktigt tvättäkta bikinifitnessdiet, helt ofrivilligt. 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s