Trots.

Antingen lite försenad ettårstrots eller för tidig tvåårstrots, eller någonting däremellan, det är vad vi möts av många gånger dagligen. Ronjas humör är verkligen en berg och dalbana utan dess like. Då hon är glad är hon alldeles sprudlande och det är inte alls svårt att framkalla glada miner och skratt hos henne, det räcker med att busa och ägna sig åt lite pjas. Det är minst lika enkelt att ”ofrivilligt” locka fram den trotsiga sidan hos henne. Det räcker med att lugnt säga ordet ”nej” i samband med att hon t.ex. ska klättra upp och stå på köksbordet, så gallskriker hon, försöker åla sig ur ens famn och lägger sig ner på golvet i ren protest. Inte sällan kommer det krokodiltårar. Måltidssituationer kan vara riktiga rysare vissa dagar. Hon ska bestämt äta själv, men då man låter henne göra det äter hon inte alls utan börjar leka med maten, trots att hon är riktigt hungrig och svänger bort huvudet om man försöker lirka in en sked. Och hon vägrar hålla i sked eller gaffel. Nu har hon fått pippi på att SMÖRJA IN SIG SJÄLV MED MATEN! Speciellt ansiktet och håret. Fatta vilket arbete det innebär efter en sådan måltid.

Det mest utmanande som förälder är att själv hållas lugn och saklig. Speciellt om jag försöker fixa ihop någonting ätbart eller ägnar mig åt hushållsarbete. Det är en smula prövande, eftersom öronen faktiskt ringer vissa kvällar då det äntligen tystnat i huset. Och då har vi ”bara” ett barn. Tålamodet måste ha vuxit med ljusår till skillnad från tiden före vi hade barn. Ändå är jag rätt ofta besviken på mig själv då jag märker att mitt tålamod tagit slut.

IMG_4884

För att stundvis inte flippa ur totalt, har jag testat diverse metoder. Till först trodde jag att det faktiskt skulle hjälpa att säga till på skarpen med bestämd röst, men det stjälper faktiskt mycket mer än det hjälper eftersom det blir så roligt att göra mamma arg. Har lärt mig det lite ”kantapään kautta” som man säger.

Men det absolut mest effektiva i mitt tycke är att stänga ögonen i några sekunder och djupandas. Lite som yoga-andning. In genom näsan och ut genom munnen. Räknar till tio. Ner med axlarna. Öppnar ögonen. Då har jag samlat mig lite och vi fortsätter. Ett annat bra knep är att lämna hemmanet i all sin misär, klä på barnet och sig själv och bege oss ut. Vi har varit ute i nästan alla väder, med undantag för idag då det både blåser kallt och regnar.

Och trots den här trotsperioden sitter jag och scrollar gulliga bilder av henne i min telefon då hon har somnat ute i vagnen. Det måste vara reptilhjärnan som arbetar.

 

Annonser

One thought on “Trots.

  1. Åh, vad bekant beskrivningen av trotset låter! 😅 Vera har ju varit sjuk nu ett tag, så delvis är det därför hon gnäller och kräver så mycket, men nu fast hon har blivit friskare så har det liksom lämnat på. Dessutom har vi sett massa på tv och gosat i soffan då hon varit sjuk, så nu försöker hon alltid sätta på teven själv och bryter ihop då det inte går. Och krokodiltårarna jo, huhu. Det är nästan skrattretande ibland då hon är så trött och inte orkar skådespela helt, utan bara grinar lite med munnen och säger ”hoohoo” med resten av ansiktet i viloläge.
    Jag får riktigt känsla av att jag har förstört henne genom att ha skämt bort henne, och att hon förevigt kommer va en odräglig unge som ska ha allt hela tiden. Får påminna mig om att det är en period, och att this too shall pass 😅

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s