Om Ronjas första svampäventyr, som kunde ha slutat riktigt illa

Att ettåringar är lite för snabba då de inte borde vara det, är knappast någon nyhet. Men jag är fortfarande paff över hur snabbt det gick igår då Ronja drog upp en svampbit ur gräsmattan och stoppade in den i munnen och svalde. På loppet av en halv sekund! Jag hann ingenting trots att jag stod några meter ifrån henne och rusade fram till henne och försökte få syn på ytterligare svamprester i munnen.

Faktum är att det har börjat växa rätt mycket svamp i vår gräsmatta, små beigeaktiga saker med smal fot, samt med brunfärgade lameller under hatten. Jag ringde förstås direkt till giftinformationscentralen, men blev dessvärre inte nöjd med responsen därifrån. De menade att det i regel inte brukar finnas farliga svampar på gårdsplaner, utan att sådana finns i skog och mark. Vilket svar, kan man tycka. Men de uppmuntrade mig till att själv ta reda på vilken sort det var, trots att jag mycket noggrant beskrev svampens utseende i telefon. Som sagt, jag var inte helt nöjd med svaret därifrån. Här är förresten en bild på eländet, lånat från Wikipedia eftersom de var identiska våra svampar:

Ronja var dock helt sig själv, sprang på som vanligt. Hon blev dessutom hungrig och törstig och åt över 2 dl fruktpuré samt drack 1 dl vatten. Bra att späda ut vad det än var, tänkte jag. Jag visste ju att man inte kan mycket om svampar på sjukhuset heller och kommer således att kontakta giftinformationscentralen igen, för att få samma urvattnade svar. Vi hamnade alltså att på något vis ta reda på vad det var för sorts svamp, för att alls kunna gå vidare. Jag kunde dock utesluta de absolut mest giftiga svamparna ganska på en gång, eftersom de inte alls liknade svampen Ronja åt, vilket i sig själv var en lättnad.

Jag stoppade Ronja i vagnen och gick snabbt över till vår hjälpsamma granne (som är kunnig inom mångt och mycket, samt chef inom brandkåren). Hon råkade ha en bekant här i byn som var rätt kunnig inom svampsorter. Vi åkte dit alla tre och visade upp svampburken. Det började luta misstankar om att detta var fråga om sorten Toppslätskivling, som dessvärre är en s.k. drogsvamp och kan ge psykedeliska effekter. Det finska namnet är Suippumadonlakki. Hon lovade inte att hon visste med hundra procents säkerhet, men hon hade starka misstankar. Som tur mådde Ronja ännu riktigt bra i detta skede. Vi var alla överens om att vi konsulterar samjouren då vi kommer hem.

På den korta vägen hem stannade vi då vi märkte att en gemensam bekant till oss båda, som är polis, stod vid ett vägskäl tillsammans med två kollegor och deras polishundar. De var i tjänst men skulle på någon hundövning. Alla tre poliser kunde utan tvekan konstatera att detta var svampen vi misstänkte att det var, dvs. drogsvampen, alltså toppslätskivlingen. Om tre poliser var av den åsikten, behövde vi inte spekulera desto vidare. Vi svängde av hemåt och jag ringde samjouren och berättade läget. De konsulterade barnläkare och vi beordrades komma in till barnavdelningen direkt.

Väl framme togs det rutinkontroller samt blodprov, varav alla var normala. Barnläkaren hade också konsulterat giftinformationscentralen, men fått exakt samma svar som vi fick, dvs. att det inte är sannolikt att farliga svampar växer på gräsmattor på tomter. Personalen var mycket tacksamma över att vi tagit reda på svampens sort innan vi kom dit och litade definitivt på polisens omdöme. Ronja hamnade att dricka medicinskt kol för säkerhets skull. Jag insisterade på att testa blanda det med någonting sött och ge med sugrör, innan vi skulle hamna ta till näs-magslangen. Till vår stora lättnad drack hon den kolsvarta blandningen på ca. 1 dl, innehållande hallonsaft med Carbomix. Vi var så lättade över att inte behöva utsätta henne för slangen! Och Ronja borde ha fått symtom inom den första halvtimmen om hon skulle ha ätit en tillräckligt stor bit. Nu hade det gått över två timmar.

Vad lärde vi oss av detta? Lita inte på giftinformationscentralen. Jag ska ge dem feedback i ett mail, som jag har på gång. Enligt polisen växer dessa drogsvampar lite här och där och är inte alls ovanliga just på privata gräsmattor. Och som en vink till alla småbarnsföräldrar! Kolla era gräsmattor! Svamparna är mindre än vad man skulle tro, men småbarn hittar ju allt… Jag upplever att det funnits mer svamp under de skuggigare delarna av tomten, men även hittat ett fåtal svampar där solen gassar.

Jag känner också stor glädje över att bo här mitt i Kronoby centrum, där alla känner alla och folk hjälper till då det behövs. Utan grannen och Poliserna skulle detta troligtvis ha blivit en mycket mer komplicerad historia.

Mitt enda(ish) shoppingtips

Jag är verkligen inte den som ska ge tips på snygga kläder eftersom jag mest bara går runt i sportkläder dagarna i ända. Klär jag på mig jeans känner jag mig så uppstädad. Men hur som haver tänkte jag faktiskt ge er ett tips gällande var man kan hitta praktiska och rätt snygga vardagskläder om man är lite som jag, mer åt casualhållet. Svaret finns nämligen på hästsidor. Ni läste rätt. Jag klickade in mig på Horze (adlink) och märkte att det fanns ett och annat som föll mig i smaken. Har beställt ridkläder otaliga gånger därifrån, men märkt att det finns mycket som även icke-hästfolk kan använda. Här har jag listat några favoriter:

312041_db

Först ut är stickatröjan Iris från märktet Mountain Horse. Har själv en hel del kläder från det här märket och gillar det. Tröjan är i en bomull/polyamid/yllemix och kan tvättas i tvättmaskin (ett måste här hemma hos oss). Den finns också i grått. HÄR (adlink) kan ni titta närmare på den.

301683_be

Den här hupparin har jag faktiskt själv i färgen ljusgrått. Modellen heter Roxy och är från märket Spooks. Den har hängt med i över ett år redan och jag använder den ofta som vardagsplagg till jeans. HÄR (adlink) kommer ni till den.

33194_rpu_bs_1

Tunna fleecetröjan Phillippa från B Vertigo skulle jag kunna tänka mig komma till nytta under våra vagnlänkar. Jag tycker om fleece som material dels för att det håller en varm och andas och dels för att det är så enkelt att tvätta. Den finns i flera färger. Ni kommer till modellen HÄR (adlink).

310690_ag

En annan favorithuppari blev den HÄR (adlink) modellen Shona från HV Polo.

312441_db_dre

Till sist ska jag visa er ett kara-plagg, nämligen flanellskjortan Charlie från Mountain Horse. Alltså jag älskar flanellskjortor. Det är bara någonting med dem. HÄR (adlink) kommer man till den.

He var he. Tacohej!