Snart vårdledig

Mammaledigheten är snart slut, det är inte många veckor kvar längre. Jag är en av de lyckliga som inte behöver börja jobba genast. Eller ja, nu uttryckte jag mig kanske lite klumpigt, men jag tycker att det är lyckligt att inte behöva utsätta sin trötta hjärna för mer krävande uppdrag än de som redan nu excisterar. Det kunde vara rent utav farligt, som jag i ett tidigare skede nämnt (och jo, vi är tillbaka i extremt dåliga nätter och det har hållit i sig ett par veckor nu). 

Jag tycker bara att det är freakin’ crazy att man ‘kan’ släppa iväg sådana som mig till arbetslivet, helt lagligt. Jag kan ju inte direkt skylla på att jag åter en gång vakat hela natten då jag i misstag glömmer bort att t.ex. ge någon sin medicin. Nu låter detta överdrivet, men om jag säger så här: jag glömmer rätt ofta på spisplattor och kaffekokaren samt är ibland rädd för att köra bil på grund av mitt dimmiga hjärnkontor, kanske jag inte då ska dosera mediciner som går intravenöst. Hänger ni med? Åtminstone skulle jag inte vilja ha mig själv som sjukvårdare. Ännu. Jag har stor respekt över det jag gör på jobbet och vet att man i många moment hamnar att koncentrera sig 100% för att göra rätt, som under b.l.a. läkemedelsdelningen. Skulle jag få sova lite mer och regelbundet skulle jag dock inte ha samma oro över mitt omdöme.

Men nu slipper jag att bidra till patientskador, hur tragikomiskt det än låter. Och jag vill ju vara hemma med Ronja. Vi har det bra här i vår symbiotiska vardag. Att vara vårdledig för säkert med sig en massa nya problem, först och främst ekonomiskt. Men å andra sidan spenderar jag inte mycket pengar då vi bara är hemma. Största utgiften är definitivt M A T, därefter kommer boende (jepp, vi bor billigt), sen kommer bränsle, de många och olika försäkringarna och andra räkningar. Men vi är ju två om allt, varav Daniel faktiskt jobbar heltid och jag tror vi kommer att fixa det galant.

kelan2blogo

 

Annonser

Ronja 8 månader

  • För det första: håret. Från att ha varit en nästintill brunhårig bebis, har håret successivt ljusnat och ljusnat. Nu har vi plötsligt en riktig lintott.
  • Hon kan krypa korta sträckor, såsom jag visade i förra inlägget. Mest sitter hon och trivs så.
  • Matfronten är rätt likadan som vid 7 månader; ganska petig med ”tråkiga saker” medan frukt,- och bärpuré, gröt samt Valios babykvarg/yoghurt är pop. Men hon är allmänt rätt knepig att mata och det känns som en lottovinst varje gång hon äter en deciliter av någonting tråkigare. Vatten i små mängder till måltiderna.
  • Trots utmaningarna på matfronten är hon ju inte speciellt liten: 10,8 kg och 74,4 cm lång. Viktkurvan har börjat plana ännu mer, eftersom hon var över 10 kg vid 6-månaderkontrollen, men det hör till saken. Hon är ju mer rörlig nu också.
  • Ammar fortfarande mellan måltiderna. Blir mellan 4-6 gånger per dag.
  • Nätterna är rätt dåliga, speciellt andra halvan, mellan klockan 3-4 och framåt. Hon har även haft mycket luft i magen och det har ofta väckt henne.
  • ”Sömnskolan” med pappan funkade inte då jag igen kom med i bilden. Jag orkade inte höra på timtal av gråt och gav med mig och gav bröstet – eget fel, men vad kan man då man är så trött att man funderar på snaran eller hårfönen i badkaret. Ok, det var ett skämt, ta mig inte allt för allvarligt!
  • Hon har blivit mer gosig och skulle helst av allt ligga riktigt fastklistrad under nätterna och borrar in huvudet i min mage eller armhåla. Det är rätt mysigt, men nackdelen är att hon vaknar så fort jag rör på mig och ändrar ställning.
  • Hon pratar fortfarande mycket. Det är olika trender olika dagar. Idag sade hon mest fffffrrrr och toktoktoktok som en höna.
  • Hon förstår också mer än vad jag kanske hittills trott. Hon vet vad vissa leksaker heter och kan hämta rätt leksak om man frågar t.ex. ”var är bollen?”.
  • Hon är inte lika blyg för främmande längre, men behöver en liten stund att bekanta sig. Det finns dock ett undantag: män som är bosatta på Korsnäs eller Bergö. Väääldigt skrämmande (Mina kusiner och deras pappa). Haha.
  • Sömnrutinerna på dagarna varierar lite, från att inte sova just alls, kan hon dra ett tretimmarspass ute i vagnen.
  • Hon är mer anpassningsbar och så otroligt seg, trots att hon alltså ibland inte sover knappt alls.

Ett konstaterande

Jag har fått skrivkramp. Det är frågan om den där sorten som kommer sådär smygande och mittiallt är den bara där utan att man förstår hur. Förr då det där med att få barn var så nytt (ok, det är det ännu) fanns det en hel massa ämnen att plöja sig igenom, men nu börjar stigarna kännas rätt upptrampade. 

Ronja blev åtta månader idag och vi hade ett rådgivningsbesök dagen till ära. Igår började hon dessutom krypa på riktigt! Idag var vi till även ”främands”. Men mer om det imorgon. Här kommer en liten filmsnutt då hon kryper lite. ​Det fragila mammahjärtat smälter lite.

En historisk natt

Ronja sov med mig inatt och jag ammade henne NOLL GÅNGER! Jag ammade henne endast där kring halv 11 och följande gång i morse kring klockan 6. Hon vaknade endast ett par gånger inatt riktigt ordentligt, men somnade om efter att jag pajat henne över ryggen ett tag. Det här händer bara inte hos oss, det känns nästan overkligt eftersom jag är van med att vakna minst fem gånger varje natt och oftast bra mycket fler gånger.

Ringde rådgivningen igår och bollade lite tankar om amningsstrejken dagtid, maten sömnen och sånt. Fick höra att det är okej hur jag än gör ifall hon fortfarande kissar fem blöjor per dag och magen fungerar någotsånär samt att hon är pigg. De grejerna har ju hela tiden fungerat, så jag kan pusta ut. Vi behöver inte lura i henne ersättning så länge hon ammar tre-fyra gånger per dag, vilket hon äntligen har börjat göra igen. Nöjd och lättad mamma här.

Nu ska jag börja akta mig för att skriva alldeles för många positiva punkter, allt har en tendens att straffa sig som ni vet.

pyjamasronja

 

Har förresten riktigt grym träningsvärk i hela kroppen, men mest i rumpan och baklåren. Det är ett resultat av måndagens powerliftningkurs, vilket verkligen gläder mig eftersom det är ett bra tecken. Jag tycker på något märkligt vis om att ha träningsvärk eftersom man känner att man gjort någonting bra. Jag borde ta och skriva ett skilt inlägg om hur det känns att köra riktigt tung styrketräning (tung jämfört med mammjumppa och sånt) då man fött ett barn för åtta månader sen. Håll utkik!

Score!

Snabbuppdate här bara. Ronja har ätit bröstmjölk fyra gånger idag och jag har pustat ut av lättnad, då jag vet att hon nu får tillräckligt vätska och näring i sig. Hon äter också väldigt duktigt fast föda. Jee, duktiga lillflickan! Amning fyra gånger dagtid vore verkligen lagom nu en tid – jag vet att hon får i sig vad hon behöver, men skulle klara sig utan mat under natten. Jag har gett upp att hon nånsin tar flaska, men må det fortsätta såhär. 

Fick även glada nyheter tidigt i morse, en av mina bästa vänner har fått en dotter och de mår bra. Bättre nyheter kan ej fås! Fick se bilder och allt, åh! Så overkligt att vi också varit i den situationen för snart åtta månader sen. Brööl!

Jag har varitpowerliftingkursen ikväll. Sjukt roligt. Det här älskar jag lite redan. Styrketräning är definitivt min form av idrott. Jag är dock jättesvag. Det finns att arbeta med så att säga. Min pappa brukade skämtsamt säga ”Piimä i nailonstrumppå” om mina stackars icke-excisterande armmuskler. Det ska råda ändring på det.

Daniel sover tredje natten med Ronja nu. Första natten vaknade hon fem gånger, inatt tre gånger. Få se hur den här natten blir. Jag sover här i nedervåningen och njuter av tystnaden. Jag klarade faktiskt av att natta henne nu ikväll, innan han kom och ta över. Det är ett framsteg. 

Om då pappan sov med barnet

Daniel tog Ronja inatt och jag sov i nedre våningen. Det är första gången vi har gjort så, första gången jag sovit en hel natt utan henne. Jag ammade henne riktigt ordentligt sent på kvällen (brösten var vid det laget rätt spända) och då gick hon faktiskt med på det eftersom hon var så trött. Hon åt också en rejäl portion gröt innan, så jag antar att hon måste ha varit proppmätt. Sen lade jag henne i spjälsängen och började natta. Hon blev helt hysterisk av den nya situationen och skrek och grät så hon blev alldeles svettig och mina öron ringde. Jag försökte i 20 minuter, sen konstaterade jag att Daniel fick komma och ta över redan i det skedet, eftersom det antagligen var mina bröst hon ville komma åt. Det fungerade tydligen eftersom hon till sist somnade.

Enligt Daniel vaknade hon fyra-fem gånger under natten och grät, men han fick ändå henne att somna om och behövde inte lyfta henne ur spjälsängen en enda gång. Sju skulle hon upp och då tog jag henne så han fick sova lite till. Jag var ju hur pigg som helst redan den tiden, efter att ha sovit min bästa natt på nästan åtta månader. Han hamnar troligtvis att ta några till nätter på raken för att hon ska få någon sorts vana.

Nu återstår ett stort frågetecken: Hon totalvägrar fortsättningsvis både ersättning och pumpad bröstmjölk. Hon spottar ut det helt enkelt. Enligt rådgivningen borde hon få i sig 600-700 ml utöver den fasta födan, vilket hon helt klart inte får i sig. Som jag tidigare nämnt dricker hon en flaska vatten på hela dagen om jag verkligen trugar. Så hur gör vi på den biten? Räcker fast föda fem gånger om dagen? Ack den som visste…