Tråkigare nyheter

Bilden tagen för exakt ett år sedan.

Queen har fått fång. Besökte mommo och moffa igår kväll och fick höra den tråkiga nyheten. Vi misstänker att det delvis är en cortisonkur som har utlöst detta, samt för kraftigt foder. (Har påpekat detta med utfodringen så många gånger…) Dessutom diar Whitney ännu och det lär också ska kunna ha något samband.

Nu är Queen under strikt diet och får smärtstillande. Hon ska också vara inne och vila i några dagar. Efter att hon fick föl i somras har hon inte varit igång speciellt mycket. Måste erkänna att jag är en aning orolig. Åker dit idag eller imorgon på nytt för att kunna kolla läget ordentligt.

Livsstilen

Jag är så sjuk i hela kroppen. Gårdagens cirkelträning, dagens friidrott, zumba och muskelträning börjar kännas. Men bra känns det ju!

Och nu har jag avslöjat mig själv – jag äter ju som en byggare fast jag inte alls är det mera. Så att äta rätt mängd blir ett av målen med mitt nya hälsosamma liv. Den här veckan har jag försökt tänka på hur mycket jag stoppar i mig. Det går rätt så enkelt bara man liksom har det i bakhuvudet. Det är bara av gammal god vana som jag tynger i mig så mycket som bara går, av hjärtans lust. Förr gick det eftersom kroppsarbete i 8 h om dagen gjorde sitt. Men nu sitter man bara. Så det måste bli andra bullar. Folk brukar ha typ ”Beach 2012” som mål. Jag har ”christmas 2011.” Så nu gott folk har denna nya livsstil påbörjats.
Och imorgon är det nya tag: Först volleyboll direkt från morgonen. Och sen ska vi ut i skogen. Gonatt med er!

Snörvel

Jag hade onda aningar igår, som dessvärre stämde. Jag har fått feber och förkylning med på köpet. Det kanske inte var så vettigt att vara med på friidrotten igår, men är man hurtbulle så är man… Egentligen skulle hela grejen inte vara så farlig om inte gulisintagning skulle stå på programmet imorgon. Och enligt prognoserna kommer det att regna och storma. Så det känns inte så lockande.

Men för att hålla mig lite positiv kan jag meddela att jag var på loppis idag med Nora, och hittade en riktigt fin och hel vind,- och vattentät jacka av märket Halti, samt tillhörande svarta byxor. För endast 30 €. Googlade lite för att ta reda på vad Haltis kläder riktigt kostade och märkte fort att man inte kommer riktigt långt med 150 €… 🙂 Så det kändes som ett riktigt, riktigt bra köp!

Nu tänker jag spara på mina krafter inför morgondagens drabbningar. Det känns bokstavligen förjävligt att känna hur flunssan dunkar på i kroppen, då den som minst skulle få dyka upp. Så nu blir det lite filmtajm. Ha det bra!

Höstkänslor

Har sjukledigt andra och sista dagen idag. Har spenderat både för,- och eftermiddagen hos läkaren, som starkt misstänker att det är nåt fel på sköldkörteln. Ska ta mera blodprover i morgon, så får jag vänta en hel vecka före jag får veta några resultat. Så det om det.

För övrigt är jag faktiskt ganska nöjd och glad idag. Speciellt över att det är fredag imorgon! Det betyder ju givetvis att älskade L kommer hem igen. Längtar otroligt mycket!

Har lite svårt att acceptera det faktum att sommaren håller på att ta slut. Men positivt är väl att skolan börjar och  jag ser faktiskt fram emot det! Och höstkläder är alltid trevligt!

På tal om hösten, så har H&M väldigt mysiga sängkläder i höstkänsla..

Vet inte om det här är speciellt höstigt, men passar bra ändå 🙂

Hittade just världens mysigaste bild!

Nu ska jag fortsätta mysa, min kära syster har lagat svampstuvning! Ha det bra!

Dessa barnsjukdomar!

Vaknade i morse med en dov huvudvärk och stegring. Har dessutom ett väldigt konstigt tryck över halsen samt lite tungt att andas… Struma!? Dessa barnsjukdomar, när slipper man dem?! Hade inte något annat val än att stanna hemma i soffan. Ska till läkaren imorgon för att kolla upp sköldkörteln…

Det blev en riktigt rolig ridlektion igår, fast den inte var speciellt svår. Vi var hela åtta ekipage på ridplanen, så det blev ganska trångt. Fick rida på Andrea, ett mycket trevligt och lättridet sto. Lånade en bild på henne från Ratsutila kivi.

Dramatisk eftermiddag

Idag var det väldigt nära ögat att vi skulle mista vår älskade Kaspar.

Mamma skulle till stan, men på vägen till hennes bil, såg hon honom liggandes under bilen. Hon märkte  genast att någonting var riktigt fel. Med frassen under armen rusade hon in och ropade på mig. Så fort jag såg honom märkte jag att han var riktigt svälld, speciellt runt nosen, och pupillerna var vidgade. Han gapade också, precis som om han hade tungt att andas. Huggormsbett – tänkte vi båda.

Det blev riktigt bråttom. Morsan körde ut bilen och jag rusade efter kattburen och lyfte in katten. Naturligt nog bestämde vi oss för att i ilfart köra till närmaste veterinär, som inte ligger mera än 3 kilometer härifrån. Typiskt nog hade han lagt en lapp på dörren, där det stod att han skulle vara tillbaka senare!
 Här fick vi smått panik. Kaspar hade försämrats riktigt ordentligt i bilen, och andades tätt och ytligt. Nu låg han också på sidan och bara stirrade tomt…

Till all lycka hade mamma slängt med sin telefonbok i bilen, med alla veterinärnummer. Så hon satte fart mot andra sidan stan, och jag slog numret till en veterinärklinik ganska nära minimani, på samma gång som jag höll ett öga på Kaspar. En kvinna svarade och hon ordnade så att veterinären skulle vara beredd på att ta emot oss där. Väl framme sprang vi in med buren, och det tog inte länge förrän veterinären raskt hade givit två starka cortisonsprutor och lagt in dropp. Stackars frassen höll på att hamna i chocktillstånd fick vi höra, och det kom fradga från hans mun. Hans blodtryck sjönk hela tiden. Man gav syre åt honom och väntade. Veterinären konstaterade att han hade blivit biten i käken…

Men efter ungefär 15 minuter började prognoserna se bättre ut. Hjärtrytmen började stabiliseras och hans andning blev en aning normalare. Till slut kunde vi alla pusta ut. Cortisonet hade verkat. Kaspars öron började också reagera på ljud igen!
Efter en stund hade han stabiliserats såpass bra, att veterinären ville flytta honom till en bur för övervakning några timmar, och sen kunde vi komma efter honom.

När vi hämtade hem honom var han i riktigt bra skick. Han kunde gå ordentligt och spann och plirade med ögonen. En sån tur vi hade! 🙂 Veterinären sade att han var såpass illa däran, att han inte skulle ha klarat det om vi skulle ha kommit tio minuter senare… Tänk vad ett huggormsbett kan göra! Usch!

Kaspar, fotad igår. Han är betydligt mer svälld idag!

Dessa missöden.

Igår kväll skulle jag på två lägenhetsvisningar i Vasa. Så jag susade iväg i min lilla Corolla, med en viss kamp mot klockan. Sju skulle jag och se på den ena lägenheten och typiskt mig så hade jag ganska precist med tid. Såklart hade ju fabbo Polisen tutka, strax efter den där omkörningsfilen, på vägen dit. Och givetvis lämnade jag fast. Det blev en hundra euro dyr läxa. He vituttar.

Nåväl. Jag kom tillbaka till Snåre City i ganska god tid, före sängdags. Allt var frid och fröjd förutom mitt missnöje över böterna. Vid läggdags började det plötsligt klia och kittla helt hysteriskt i mitt vänstra öra. Hur gör djur? Plötsligt får jag syn på en påse med bomullstops av kvalitetsmärket Biltema. Jag har aldrig förr ens tänkt tanken på att köra upp en sån i örat, men nu verkade ju det helt ypperligt! Sagt och gjort. Och när jag hade pillat färdigt kollade jag på topspinnen och konstaterade, -var var själva ändan?? Shit. Shit. Shit. Den fastnade ju för fasen i örat. Så typiskt mig. Den enda gången i mitt liv som jag trycker en sån i örat och så lämnar ändan såklart kvar där inne. Och inte en chans att den ville ut. Så jag fick lämna kvar den och somna vidare.

Så efter arbetet idag har jag spenderat min kvalitetstid vid samjouren. I en dryg kvart kämpade dom med att få ut fanskapet. Sjuksköterskan gav upp, så hon kallade på en läkare, som efter diverse olika metoder lyckades få ut den genom att först fylla hela örat med vatten, så att topsändan till slut trycktes ut av sig själv. Haha. Tragikomiskt.

Jepp, det var första och sista gången jag använde dessa.

Men egentligen är jag ändå på rätt så bra humör. Jag är kär, det är snart sommar, lägenheten på Brändö är fixad och nu ska jag äta glass.

Alla dessa missöden är ju egentligen en världslig sak.