Vi har en ettåring!

I förrgår var det ett år sedan vår Ronja kom till världen. Det känns så otroligt stort, får nästan gåshud då jag tänker på den dramatiska förlossningen och de rätt förvirrande dygnen efteråt. Vi har klarat bebistiden med andra ord, för visst slutar barn officiellt vara bebisar då de fyller ett år?

Jag kommer troligen inte att skriva fler månatliga utvecklingsinlägg längre, men troligtvis ett längre vid 1½ år och sedan vid två. Det är ju trots allt det första året som är så nytt och spännande – att barnet ska lära sig växelverkan, härma, prata, öva koordinationen, äta, dricka, krypa och gå.

I torsdags firade vi Ronja med tjocka släkten. Det vankades tacopaj och gräddtårta. Både min mommo och min fammo hade bidragit med dopp. Hade gjort en egen födelsedagstårta åt Ronja, en cheesecake med mango och banan, helt utan socker. Är tacksam över att vi fick testa receptet hos vännen i Nedervetil då vi var där på besök för ett par veckor sen. Tårtan var perfekt konsistens för henne och innehöll välbekanta smaker, om än i lite vackrare format.

Den inplanerade ettårsfotograferingen som skulle ha ägt rum i tisdags, fick vi boka om. Orsaken var att Ronjas kindtänder är på kommande och hon har varit helt olik sig från i lördags, ända tills i förrgår. Jag hamnade att ge henne maxdos värkmedicin under tre dygns tid för att hon alls skulle kunna vara. Märkte att hon fick sån otrolig smärta så fort medicinen gick ur kroppen och blev nästan helt hysterisk på samma gång hon försökte riva sig i munnen med händerna. Hemskt att se som mamma och jag är inte alldeles för försiktig med att medicinera, då det är det enda man kan göra för att hjälpa henne (kalla saker ville hon nämligen ej ha). Till all lycka är vi nu fjärde dagen utan värkmedicin och man börjar känna en kindtandskant som trängt igenom tandköttet. Hela tandkronan ska ännu upp, men tror att det värsta är förbi för tillfället.

Ronja går förresten helt nu! Det är nog det största som hänt på utvecklingsfronten. Egentligen började hon redan på morsdan, men då kröp hon ändå lite mellan varven eftersom det gick snabbare. Nu vill hon hela tiden gå och nöjer sig inte med att bli buren från punkt A till B, utan vill ta sig fram för egen maskin. Hon har också lärt sig ta sig ner ur soffan, men slipper inte ännu upp själv.

Hon pratar på sitt eget språk. Många ord är imitationer, men ibland låter hon som någonting alienaktigt eller en kalkon. Jag vet, inte så smickrande beskrivning, men det är det jag främst kommer på. Men ord som ”tack”, ”mamma”, ”pappa”, ”där”, är mycket välanvända.

På matfronten har ingenting nytt hänt. Vi kör på samma linje ännu, med mest puréer och ”trygg” mat, eftersom jag är räddare än rädd att hon ska sätta i halsen och få en luftvägsobstruktion. Det har varit nära ögat tillräckligt tycker jag. I samband med krånglet med kindtänderna började hon vägra i stort sett all varm mat förutom gröt, så hon har i en veckas tid levt på just det, samt fruktpuréer och turkisk yoghurt. Kanske det svänger småningom.

Nätterna är i stora drag likadana som förr, men jag ammar henne inte förrän klockan är 03 på natten. Jag är inte så stålsatt, att jag skulle orka få bort nattamningen ännu. 1-3 gånger per natt ammar vi fortfarande, vilket känns överkomligt så länge jag inte måste jobba. Den dagen det blir dags för jobbstart är avvänjningen ett faktum, men vi tar det då. Samma sak med ”perhepeti”. Ronja har inte sovit en endaste natt i sin spjälsäng under det här året, men jag tycker att det för det mesta är mysigt att sova riktigt nära och jag märker att hon njuter av närheten och tryggheten, vilket bidrar till att nattningarna har gått utan gråt hur många månader som helst nu. Vilken tur att man själv får bestämma hur man ska ha det!

Eftersom vädret äntligen blivit lite varmare, har vi kunnat vara ute mer och mer. Ronja trivs utomhus och är så otroligt energisk. Dock stoppar hon allt i munnen hela tiden, så det är ett evigt vaktande. Som den typiska ettåringen hon är, har hon noll självbevarelsedrift. Ronja fick ärva sina kusiners stora, sexkantiga sandlåda som Daniel hämtade härom veckan. Nu ska vi bara få tag i lite sand, så hoppas jag att hon hålls sysselsatt på samma ställe en lite längre stund.

Så mycket kärlek.

 

 

 

 

 

Min första morsdag

Smakar på orden. Min morsdag.

Jag fick sova ut riktigt ordentligt, så ordentligt att hela dygnsrytmen blev en aning vrickad, men sova fick jag. En baconfrukost (läs: lunch) på det och sen ställde vi iväg oss till min mommos. Där vankades det mat och givetvis dopp. Höll mig i skinnet och tog faktiskt endast en smal, liten tårtbit, för att inte börja må illa. Är så otroligt känslig för socker numera. Men jag njöt verkligen av tårtbiten. Min mommo är så bra på att baka.

Och det bästa av allt – Ronja började gå lite bättre! Som mest gick hon ett par meter, för att sedan sätta sig på rumpan. Hon är stolt som en tupp då man berömmer henne då hon vinglar fram. Blev alldeles varm i mammahjärtat.

Nästa veckas torsdag blir det 1-årskalas här vid Perjöns. Jag har redan börjat planera i mitt huvud, det kommer att bjudas på både vanligt dopp, men också gluten/sockerfritt som passar sådana som Ronja, mig, min syster och övriga glutenfria släktingar. Ser för en gångs skull fram emot detta, jag som inte är en kalastyp sådär annars.

Det var väl dagens svammel. Nu hoppas jag att Daniel ska komma hem någotsånär i tid, så jag får smita iväg till krafthallen åter en gång. Jäklar, vilket flow jag har med styrketräningen! Jag har kunnat öka vikterna på det mesta och klarar av att aktivera de flesta musklerna riktigt bra (bara för att jag säger så, blir jag väl förkyld imorgon). Jag älskar min ”nygamla” livsstil mer och mer! Mer om det i ett annat inlägg…

 

Ett kort hej från julestugan

Jag hade tänkt skriva om hur julen varit, lite vad vi gjort och vad vi ätit. Men efter en snabb pejling på Blogoteket, märkte jag att så gott som varenda blogginlägg skrivet under dessa dagar handlar om just det. En kort sammanfattning av vår julhelg kan jag ändå ge er och den lyder så här: alldeles för mycket god mat, alldeles för många fina julklappar (är alldeles rörd över allt vi har fått), umgänge med våra nära och kära och en Ronja som fått överdos av all stimulans, haha. Hon har verkligen älskat all extra uppmärksamhet och paketbanden och pappren var det allra bästa. Min moster Pia från Stockholm reste hit dan före julafton och övernattar här hos oss några dagar. Jättetrevligt! En bra jul med andra ord och helt klart lite extra speciell eftersom den är Ronjas första.

Hon som satt där i en timme och bara pillade och tittade på sina paket.

…Jag kommer att knåpa ihop en årsresumé, som publiceras i antingen ikväll eller imorgon. Jag började ju blogga i april, så jag får verkligen fundera över januari-mars eftersom jag inte har något arkiv att bläddra i. Håll till godo.

PS. Husmorstips för lindrigare magproblem (= sura uppstötningar, halsbränna, luft och orolig mage) på grund av all tungsmält julmat är följande: Blanda 1 tsk matsoda i ett glas kallt vatten. Drick. Märk hur du börjar må bättre.

Julpaus

Eftersom jag inte har hållit igång någon julkalender såsom många flitiga och händiga bloggare har, tänker jag med gott samvete ta några dagars julpaus från denna sida. Hoppas ni inte stressar alldeles för mycket, utan kan njuta av de här dagarna istället. Här har vi ett ostädat hem, men imorgon ska golven skuras. Daniel och jag hjälps åt. Sen får det vara bra. Tror knappast julfrämmandet (min släkt) är intresserade av hur dammigt vi har i skrubbarna och skåpen. Skänker även en extra tanke till de som jobbar under julhelgen. Det är ofta extra bråda tider på sjukhus, räddningsväsendet och på socialen. Har själv jobbat flera jular. Det är en speciell stämning, samhörigheten är på något vis extra stark och trots all brådska infinner sig ändå julkänslan på något skumt vis.

Önskar er alla som läser min blogg en riktigt god jul och ett gott nytt år. Ta hand om varandra!

Bara så ni vet

…Så julstressar jag verkligen inte i år. Enda kravet är att vi tillsammans städar en vanlig grundstädning (inte inne i några skåp eller torkning av varenda kant i huset), imorgon skall vi bege oss på en liten julkortsrunda med bilen, på fredag fixar jag en vitchoklad-glöggtårta (länk) från Kinuskikissas hemsida och annars dukar och pynjar lite inför julafton. Daniel ska hämta en gran i något skede. Mer tänker vi inte göra. 

Min handled på vänster arm har  opassande nog pajat helt av överansträngning (läs: påklädning/bärande/blöjbyten av 10-kilosbebbe) och smärtar som tusan då jag försöker böja den vilket nästan inte går, så jag känner mig som en halv kvinna för tillfället. Köpte en stödskena från apoteket, men konstaterade att jag endast kan ha den på natten eftersom skenan gör handen nästintill oduglig pga. att den är så stor och klumpig. Jag har i princip bara ena handen till förfogande då jag har skenan. Ofräscht i samband med matlagning eller blöjbyten dessutom. Farmaceuten som sålde skenan åt mej frågade btw om jag har Voltaren Gel hemma. Det har jag, svarade jag. Hon påpekade dock att jag ska vara lite försiktig med gelen eftersom jag ammar. Dog lite av skratt inombords – här har jag slängt i mig Voltaren i tablettform halva hösten, upp till tre tabletter om dan (tot. 150mg), flera paket har gått åt. På läkarordination såklart. Men jag sade ingenting åt henne utan nickade leende och betalade för mig. Ibland ska man bara vara tyst. Vet ju att hon måste säga såna saker för att få ryggen fri.

Men nu kom vi in på ett sidospår. Julen, ja. Igår lagade jag två batat-auraostlådor. Gjorde som så att jag googlade ett simpelt recept på batatlåda och lade till en påse auraost. Enkelt och otroligt gott. Smakerna passar så bra ihop. Ser alltid fram emot julbordet, vi har knytkalas med storfamiljen som vanligt. Lite extra är det att julafton firas hemma hos oss i år, men det är nog del bästa lösningen med tanke på lillchefen. Och det är inte brist på utrymme här heller.


Köksfönstret idag. Har fått en fönstertusch och gått bananas på allt som är av glas. Jag som inte är det minsta pysslig har plötsligt hittat min grej. Det här kan man alltså torka bort på samma vis som en whiteboardmarker. Ska bli bättre på lettering så kan jag täcka in rutorna med poesi. 

Om veckoslutet

Tidernas mest händelselösa veckoslut är snart förbi. Jag har verkligen inte gjort ett skit. Har till all lycka fått sovmorgon både igår och idag (eller Daniel var illa tvungen att ge mig det om han fortsättningsvis ville ha en sambo med psyket i behåll). Det känns verkligen stor skillnad i kroppen. Hade tänkt börja julstäda lite, men fick nog ge upp eftersom jag märkte hurpass lite extrakrafter jag har just nu. Nog hinner vi ändå. Dessutom var dammsugarpåsen proppfull och vi hade inga fler. Harmt, hehe. Utomhus har vi åtminstone varit och Ronja har för första gången testat babypulkan. En stor upplevelse för henne minsann. Yllefilten som min fammo stickat kom till användning nu, eftersom den var tjock och liten – perfekt att sitta på. 

Brillorna är ditredigerade pga. att jag inte vill exponera vår lillfia för mycket ännu.


Inkommande vecka har jag inte så värst många planer. Vore ju roligt att få fixat de resterande julklapparna och påbörja julstädningen i en liten skala. Jag och Daniel bestämde att vi skaffar chromecast åt oss som julklapp, det tror vi blir en bra lösning. Plus att han ville ha en motorsågshjälm  och jag en ny stavmixer. Man ska inte krångla till det för mycket, vi har ändå onödiga saker så det räcker och borde snarare rensa än köpa nytt.

Ronja somnade ganska snabbt ikväll eftersom hon endast sov 35 minuter på eftermiddagen och vi hamnade att bada henne nu ikväll eftersom hon verkligen började se lite vild ut efter all puré innehållande blåbär hon ätit. Det är mer och mer roligt att bada henne eftersom hon har börjat inse att man kan leka med vattnet och sitta upprätt, vilket också är lättare för mina armar. Nu hoppas vi på en hyfsad natt (håller ännu vid hoppet) eftersom jag såg att fullmånens vänstra kant börjat mörkna, vilket betyder att den håller på att gå tillbaka.

Kunde inte låta bli

Nu lyser stjärnorna upp vårt sovrumsfönster här på Perjönsbacken. Då man är extra trött i själen efter all besvikelse (syftar på politiken) och allmänt lite småseg av detta mörker, gav jag mig själv grönt ljus. Nu ska mysbelysningen fram. De enda sakerna som är bannlysta före den första december är träljusstakar och pappersstjärnor. Har sökt som en tok efter våra utelampor som ska virras kring balkongsräcket, men utan resultat. Misstänker att jag var en aning höggravid då vi plockade ner dem i våras.

Egentligen blir det vår första jul vi firar här i huset. Den förra räknas knappt eftersom vi var mitt i vårt ofrivilliga renoveringskaos (long story short: vattenläcka under köksgolvet) och jag jobbade. Men i år ska det minsann råda julefrid.

Det är ju även Daniels första farsdag på söndag. Så surrealistiskt. Typ tusen vuxenpoäng där. Vad ska man köpa? Vet att man inte ens måste ha en gåva, men jag tycker om att ge bort grejer. Ska fundera ut någonting som jag kan fixa i samma svep jag besöker simhallen. Fredag imorgon – jag har alltså simhallsdag och Ronja har mommomoffadag. När vi kommer hem igen är det fredagsmys som gäller. Helt klart veckans bästa dag.

Bjud gärna på era farsdagsgåvotips!