Julpaus

Eftersom jag inte har hållit igång någon julkalender såsom många flitiga och händiga bloggare har, tänker jag med gott samvete ta några dagars julpaus från denna sida. Hoppas ni inte stressar alldeles för mycket, utan kan njuta av de här dagarna istället. Här har vi ett ostädat hem, men imorgon ska golven skuras. Daniel och jag hjälps åt. Sen får det vara bra. Tror knappast julfrämmandet (min släkt) är intresserade av hur dammigt vi har i skrubbarna och skåpen. Skänker även en extra tanke till de som jobbar under julhelgen. Det är ofta extra bråda tider på sjukhus, räddningsväsendet och på socialen. Har själv jobbat flera jular. Det är en speciell stämning, samhörigheten är på något vis extra stark och trots all brådska infinner sig ändå julkänslan på något skumt vis.

Önskar er alla som läser min blogg en riktigt god jul och ett gott nytt år. Ta hand om varandra!

Onsdag

Ännu en till halvbra/halvdålig natt, det beror på hur man tar det. Men kaffet smakade extra gott i morse och jag är ivrig i väntan på att det blir eftermiddag. Då ska jag och Ronja nämligen åka till Sandsund för att hälsa på en av mina äldsta vänner, Matilda, som flyttade dit för ett tag sen tillsammans med sin man. Blir sköj!

På tal om ingenting ska jag meddela er om en grej: jag har inte haft något gallstensanfall sen måndagen den 10:e, det vill säga över två veckor sen. Det är rekordet på jag vet inte hur länge! Nu ska vi då testa Murphys Law, för att se om jag får en sjuhelvetes attack inom kort, bara för att jag har skrutit lite. Och på tal om Murphys lag, visste ni att det finns ett begrepp som heter Parkinsons lag? Jag erkänner att jag hamnade att googla för att hitta den exakta betydelsen för det, men Wikipedia säger så här: ”En arbetsuppgift kommer att ta exakt den tid som är avsatt för ändamålet.” Det där måst man ju bara anamma. Låter klokt, haha.

Är annars helt insnöad på avslappnande, höstig (är det ett ord?), pianomusik. Detta är samma pianist som jag babblade om igår kväll. Sitter nu vid datorn istället för med endast telefjongen, så kan länka lite youtubeklipp till er som vill lyssna på något mycket behagligt. Som jag nämnde, somnade Ronja igår till en av dessa låtar.

 

//Rebecca ”Nörtti” Ågren

 

 

Nattprataren

Ronja har hittills sovit rätt okej mellan nattamningarna. Men inatt började hon prata, mellan klockan tre och fyra. Hon hade ljud hon aldrig förr haft och skrattade och hadd sej trots att sovrummet nästintill är beckmörkt. Jag kunde inte ens bli irriterad eftersom det var så gulligt. Jag bestämde mig för att bara ligga stilla och avvakta. Till sist somnade hon, men spektaklet höll på i en hel timme.

Jag märker att Ronja annars är i en så tacksam period just nu. Hon är nöjd längre stunder i både sittern och på golvet i babygymmet. Hon är dessutom så lättcharmad och ler både på beställning och spontant. Hoppas det håller i sig. Dessutom har jag märkt att hon älskar musik. Klart, det kan ju hända att hon är lite ”hjärntvättad” från tiden i magen, eftersom jag hela tiden lyssnade på musik. Jag tycker det är så roligt att ha henne i famnen och dansa. Jag märker att hon njuter och antingen slappnar av eller sprätter med benen. Dessa låtar är våra favoriter för tillfället:

 

 

Tisdag

Den här låten vaknade jag till. I mitt huvud. Jag vet inte om det är fullt normalt att ha en sång spelandes i huvudet då man vaknar, men det är egentligen ganska trevligt. Ska inte fundera mer på den saken, med risk för att självdiagnosticera mig med nånting som börjar på schizo och slutar på freni… He om he.

 

Mammajumppa stod på dagens schema. Det var andra gången för min del och första för Ronjas del. Var nog lite smånervös över hur det skulle gå eftersom hon ofta blir rätt kinkig om hon vaknar och vagnen inte rullar. Men vet ni, det gick helt över förväntan! Jag startade mot sportplan ungefär en halvtimme innan det började och hann avverka en extra kilometer så att hon hittade sömnen (som detalj bör det nämnas att vi bor ett ordentligt stenkast från sportplan och idrottsgården). Sen sov hon hela jumppatimmen och sover ute i vagnen i skrivande stund, nästan fyra timmar senare. Jag har hunnit äta nåt smått och duscha. Det känns bra att vi har börjat få använda vårt neonate-babyalarm, trodde ett tag att det skulle förbli oanvänt.

Det fina med att Ronja blir äldre är att de ”bra” dagarna ökar i antal. Det här är definitivt en bra dag. Förra veckan började hon mer och mer sova utomhus i samband med vagnlänkarna och kanske vi sakta men säkert får in ett mönster. Hon har ju verkligen tyckt om att vara vaken, nästan så att hon har varit rädd att missa nånting om hon skulle somna.

 

Min första kärlek

Jag måste berätta om min första riktiga kärlek inom musikvärlden. Det är ett band som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta, nämligen Def Leppard. Jag hörde dem första gången då jag antagligen var på sexan-sjuan och satt i bilen på Minimanis parkering och väntade på pappa som handlade. Då kom den här låten i bilradion och jag var som såld:


Det var nånting med känslan, soundet, ja allting. Det tog inte länge förrän jag cyklade iväg till bibban och lånade varenda cd med dem. Lärde mig dem utantill, både sångmässigt men också småningom på gitarr. Här kommer ett par favoriter till:

Kinesiotejpning mot foglossning

HÄR är ett examensarbete som jag borde ha läst för mer än ett halvår sen. Citerar direkt från inledningen:

”Syftet var att undersöka om kinesiotejpning kunde påverka aktivitetsförmåga och smärta hos gravida kvinnor med pelvic girdle pain. Fyra kvinnor inkluderades i pilotstudien för behandling av pelvic girdle pain.”

”Resultatet visade att gällande aktivitetsförmåga kunde det med 95 % säkerhet ses en förbättring hos tre av kvinnorna.”

Efter många månader med bäcken- och höftsmärta, känner jag mig nu riktigt, riktigt dum som aldrig ens tänkte tanken att pröva på kinesiotejpning mot min svåra foglossning. Typiska gravidhjärna. Med nu endast 4 dagar kvar till BF, känns det onödigt att få nedre delen av ryggen tejpad eftersom tejpen fort kan vara i vägen ifall EDA eller spinalbedövning kommer på tapeten, det vet man ju aldrig. Men foglossning lär ska kunna hålla i sig i upp till ett halvår efter förlossningen, så ifall det blir så (hemska saker) kommer jag verkligen att testa på kinesiotejpning!

…Och lite passande musikval till dagens tema. Sätt på den, den är så bra!

Wow.

Jag är som bekant inte så överdrivet förtjust i musik från dagens kommersiella  popvärld. Men då det kommer till Lady Gaga blir jag barnsligt förtjust. Se på detta och förstå! Jag diggar denna kvinna!

En lite annorlunda version av Edge of glory:

Och här tillsammans med Elton John: