Vi har en ettåring!

I förrgår var det ett år sedan vår Ronja kom till världen. Det känns så otroligt stort, får nästan gåshud då jag tänker på den dramatiska förlossningen och de rätt förvirrande dygnen efteråt. Vi har klarat bebistiden med andra ord, för visst slutar barn officiellt vara bebisar då de fyller ett år?

Jag kommer troligen inte att skriva fler månatliga utvecklingsinlägg längre, men troligtvis ett längre vid 1½ år och sedan vid två. Det är ju trots allt det första året som är så nytt och spännande – att barnet ska lära sig växelverkan, härma, prata, öva koordinationen, äta, dricka, krypa och gå.

I torsdags firade vi Ronja med tjocka släkten. Det vankades tacopaj och gräddtårta. Både min mommo och min fammo hade bidragit med dopp. Hade gjort en egen födelsedagstårta åt Ronja, en cheesecake med mango och banan, helt utan socker. Är tacksam över att vi fick testa receptet hos vännen i Nedervetil då vi var där på besök för ett par veckor sen. Tårtan var perfekt konsistens för henne och innehöll välbekanta smaker, om än i lite vackrare format.

Den inplanerade ettårsfotograferingen som skulle ha ägt rum i tisdags, fick vi boka om. Orsaken var att Ronjas kindtänder är på kommande och hon har varit helt olik sig från i lördags, ända tills i förrgår. Jag hamnade att ge henne maxdos värkmedicin under tre dygns tid för att hon alls skulle kunna vara. Märkte att hon fick sån otrolig smärta så fort medicinen gick ur kroppen och blev nästan helt hysterisk på samma gång hon försökte riva sig i munnen med händerna. Hemskt att se som mamma och jag är inte alldeles för försiktig med att medicinera, då det är det enda man kan göra för att hjälpa henne (kalla saker ville hon nämligen ej ha). Till all lycka är vi nu fjärde dagen utan värkmedicin och man börjar känna en kindtandskant som trängt igenom tandköttet. Hela tandkronan ska ännu upp, men tror att det värsta är förbi för tillfället.

Ronja går förresten helt nu! Det är nog det största som hänt på utvecklingsfronten. Egentligen började hon redan på morsdan, men då kröp hon ändå lite mellan varven eftersom det gick snabbare. Nu vill hon hela tiden gå och nöjer sig inte med att bli buren från punkt A till B, utan vill ta sig fram för egen maskin. Hon har också lärt sig ta sig ner ur soffan, men slipper inte ännu upp själv.

Hon pratar på sitt eget språk. Många ord är imitationer, men ibland låter hon som någonting alienaktigt eller en kalkon. Jag vet, inte så smickrande beskrivning, men det är det jag främst kommer på. Men ord som ”tack”, ”mamma”, ”pappa”, ”där”, är mycket välanvända.

På matfronten har ingenting nytt hänt. Vi kör på samma linje ännu, med mest puréer och ”trygg” mat, eftersom jag är räddare än rädd att hon ska sätta i halsen och få en luftvägsobstruktion. Det har varit nära ögat tillräckligt tycker jag. I samband med krånglet med kindtänderna började hon vägra i stort sett all varm mat förutom gröt, så hon har i en veckas tid levt på just det, samt fruktpuréer och turkisk yoghurt. Kanske det svänger småningom.

Nätterna är i stora drag likadana som förr, men jag ammar henne inte förrän klockan är 03 på natten. Jag är inte så stålsatt, att jag skulle orka få bort nattamningen ännu. 1-3 gånger per natt ammar vi fortfarande, vilket känns överkomligt så länge jag inte måste jobba. Den dagen det blir dags för jobbstart är avvänjningen ett faktum, men vi tar det då. Samma sak med ”perhepeti”. Ronja har inte sovit en endaste natt i sin spjälsäng under det här året, men jag tycker att det för det mesta är mysigt att sova riktigt nära och jag märker att hon njuter av närheten och tryggheten, vilket bidrar till att nattningarna har gått utan gråt hur många månader som helst nu. Vilken tur att man själv får bestämma hur man ska ha det!

Eftersom vädret äntligen blivit lite varmare, har vi kunnat vara ute mer och mer. Ronja trivs utomhus och är så otroligt energisk. Dock stoppar hon allt i munnen hela tiden, så det är ett evigt vaktande. Som den typiska ettåringen hon är, har hon noll självbevarelsedrift. Ronja fick ärva sina kusiners stora, sexkantiga sandlåda som Daniel hämtade härom veckan. Nu ska vi bara få tag i lite sand, så hoppas jag att hon hålls sysselsatt på samma ställe en lite längre stund.

Så mycket kärlek.

 

 

 

 

 

Min första morsdag

Smakar på orden. Min morsdag.

Jag fick sova ut riktigt ordentligt, så ordentligt att hela dygnsrytmen blev en aning vrickad, men sova fick jag. En baconfrukost (läs: lunch) på det och sen ställde vi iväg oss till min mommos. Där vankades det mat och givetvis dopp. Höll mig i skinnet och tog faktiskt endast en smal, liten tårtbit, för att inte börja må illa. Är så otroligt känslig för socker numera. Men jag njöt verkligen av tårtbiten. Min mommo är så bra på att baka.

Och det bästa av allt – Ronja började gå lite bättre! Som mest gick hon ett par meter, för att sedan sätta sig på rumpan. Hon är stolt som en tupp då man berömmer henne då hon vinglar fram. Blev alldeles varm i mammahjärtat.

Nästa veckas torsdag blir det 1-årskalas här vid Perjöns. Jag har redan börjat planera i mitt huvud, det kommer att bjudas på både vanligt dopp, men också gluten/sockerfritt som passar sådana som Ronja, mig, min syster och övriga glutenfria släktingar. Ser för en gångs skull fram emot detta, jag som inte är en kalastyp sådär annars.

Det var väl dagens svammel. Nu hoppas jag att Daniel ska komma hem någotsånär i tid, så jag får smita iväg till krafthallen åter en gång. Jäklar, vilket flow jag har med styrketräningen! Jag har kunnat öka vikterna på det mesta och klarar av att aktivera de flesta musklerna riktigt bra (bara för att jag säger så, blir jag väl förkyld imorgon). Jag älskar min ”nygamla” livsstil mer och mer! Mer om det i ett annat inlägg…

 

Ronja 11 månader

ronja 11 mån

Trots att jag inte har varit speciellt aktiv här på bloggen, håller jag traditionen att skriva Ronjas månatliga inlägg. Ävenledes nu. Nästa gång jag skriver har vi alltså en ettåring här hemma. Det känns så stort och jag blir alldeles varm i hjärtat då jag tänker på det. Tillika alldeles ofattbart. Året har gått i ett huj, trots att dagarna ibland känts lite sega. Nå, nu ska jag inte bli mer sentimental, utan leverera den sedvanliga punktlistan. Here we go!

  • Som ni ser på bilden har hon vitblont, rätt tjockt hår. Nästan lite silvrigt. Det har blivit mycket tjockare den senaste månaden och jag tror att det kan bero på att jag smort in hennes hårbotten med ceridalolja innan vi badat henne, för att få bort mjölkskorven. Hon var ju alldeles brunett då hon föddes, tänk vad det ändrat!
  • Hon väger kring 12 kilo. Tack o lov att jag började styrketräna ordentligt i vintras!
  • Hon går uppefter möbler och längs med väggar. Står utan stöd och kan ta sig upp och stå utan att hålla i sig i någonting. Går gärna då man håller henne i armarna, men balansmässigt är hon inte riktigt ‘där’ ännu. Har tagit ett litet steg en gång, men satte sig ner på baken strax efteråt. Lika bra så. Tids nog tar hon de första ordentliga stegen.
  • Pratet har tagit nya nivåer; hon härmar och härmar hela tiden. ”Dä?” är en välanvänd fras och hon ger sig inte förrän man berättat vad det är för en sak/djur/människa det handlar om. Hennes ordförståelse är stor vid det här laget och hon överraskar oss nästan dagligen. Jag tror hon däremot blir irriterad på att hon inte kan forma orden så bra som hon skulle vilja ännu. Nya ord den här månaden är bl.a. ”Kukkuu”, ”Bajbaj”, ”Muuu”, ”Oooooj”, ”Fisk” (jo faktiskt, men det var en engångsjuttu), ”Buka” (=gosa), ”Böö!”
  • Hon älskar vår katt Sven mer och mer för var dag. Sven är dock inte riktigt bekväm i sin roll ännu trots att han faktiskt accepterar henne bättre och bättre. Ibland stryker han sig på henne då han går om henne, det ser jag som ett gott tecken. Jag håller ändå hela tiden ett vaksamt öga på henne då han är inomhus. Hon vill så gärna ta i honom, men vet inte vad begreppet försiktigt innebär, trots att jag försöker lära henne. Ofta försöker hon ta tag i Sven då han går om henne och det är speciellt då som jag vet att risken är stor att han skulle riva henne.
  • Ronja har lärt sig vinka och säga ”Bajbaj” då någon går hem. Hon säger också ibland ”Eeeeiii” då någon kommer in genom dörren. Jätteroligt!
  • Hon har ett otroligt temperament och då hon inte får som hon vill, tänder det i henne och svänger från noll till hundra, men lika fort tillbaka. Blöjbytena är otroligt utmanande vissa gånger, eftersom hon inte vill ligga, sitta i famnen, stå, eller sitta på pottan för den delen. Riktigt krångligt med andra ord.
  • På tal om pottan, borde vi börja potträna.
  • Matmässigt äter hon fem gånger dagligen och det har börjat gå lite bättre. Hon äter mer mångsidigt och både köpt mat och hemlagad går an. Fisk är dock bannlyst, hur liten mängd det än är. Även bananplättar är äckligt, enligt henne. Väldigt skumt, eftersom hon älskar både banan och ägg, men skilt för sig – inte ihopvispade och stekta…
  • Vi ammar i samband med nattningen och på morgonen före vi stiger upp. Däremellan, alltså på natten, blir det allt emellan 1-10 gånger, vanligast är väl 2-4 gånger förutom kvälls- och morgonslurken. Det är ändå en otrolig befrielse att inte amma dagtid längre och det verkade som om Ronja inte heller brydde sig då. Jag hoppas att nattamningen faller bort av sig själv, utan att jag inte behöver utsätta oss för skrik,- och gråtnätter. Visst, nattamningen är otroligt jobbig, men just i och med att nätterna är så oförutsägbara, orkar man någotsånär då man nu som då får en riktigt bra natt.
  • Hon har varit en heldag med Daniel för första gången (i söndags) då jag blev inkallad på jobb (mer om min första jobbdag i ett senare inlägg; det var sjukt roligt). Det gick riktigt okej enligt Daniel, hon var lite extra famnsjuk och så, men annars löpte allt smidigt. Tack vare att jag inte längre ammar henne dagtid, var det möjligt att vara borta så länge.
  • Hon har fått vara frisk hela tiden, vilket jag är tacksam över. Nu väntar jag på att lite fler tänder ska spricka, eftersom hon börjat dregla lite och biter på allt som går att bita på. Hittills har hon fyra tänder upptill och tre nertill.
  • Hon älskar att spela piano. Jag har sänkt hennes ”egen” keyboard så att hon enkelt når till tangenterna då hon står. Ibland står hon jättelänge och spelar på sitt eget sätt. Självklart blir det spelat en hel del då hon är hos mina föräldrar, som är musiklärare båda två. Känns härligt att hon faktiskt tycker om musik så mycket!

Ronja 10 månader

Min lilla, stora fröken har gått och blivit 10 månader. Tänk. Imorgon har vi rådgivning på schemat och följande gång vi skall dit är hon ett år. Det känns väldigt konstigt, att tiden som vissa dagar står helt stilla, ändå har gått med en sån otrolig fart (okej, blahablaha, så predikar ju alla småbarnsföräldrar). Men nu har Ronja alltså existerat längre utanför magen än inuti den. Det känns faktiskt lite surrealistiskt att man överhuvudtaget varit gravid, men ränderna på magen gör ju en påmind. Det känns ännu mer surrealistiskt att kärleken kan växa och växa för var dag, trots att hjärtat nu redan svämmar över. En moders kärlek är någonting jag absolut inte kunde förstå före jag fick barn.

I stora drag tycker jag att vi blivit mycket mer flexibla. Hon klarar sig rätt många timmar utan mig (läs mina bröst). Igår då jag var på valkampanj fick Ronja vara med mina föräldrar eftersom Daniel skulle jobba. Det visade sig att hon totalt var 11 timmar oammad, utan att ens visa tecken på att vilja ha. På ett vis skönt att man inte är oersättlig längre. De som följt min blogg lite längre vet hur problematisk amningen har varit, i kombination med att hon aldrig tagit ersättning i någon form. Men nu till min traditionella Ronja-lista i punktform.

  • Hon äter fem fasta mål om dagen. Gröten går definitivt lättast att mata, annan mat får vi fortsättningsvis trixa lite med. Hon har börjat gilla hemlagad mat mer och mer, vilket gör mig glad. Batat är fortfarande det säkraste kortet.
  • Prövar nu som då ge henne vatten ur ett vanligt glas. Ibland hör man att hon faktiskt dricker, men ibland biter hon bara i kanten. Hon dricker själv ur sin pipmugg.
  • Ger i samband med måltiderna yttepyttesmå bitar som hon får plocka i sig. Det kan vara allt från ägg till fullkornsbröd. Är fortsättningsvis den där livrädda sjukskötarmamman som drömmer mardrömmar att Ronja får luftvägsstopp (hej OCD).
  • Hon pratar jättemycket. ”Tääär” betyder ”vad är det där” och då ska man svara. Hon nöjer sig inte förrän det. Även mamma och pappa har börjat komma tydligare. Vissa ord som ”bejbi” och ”kissi” kan ibland urskiljas då hon pratar på sitt eget språk. Det låter lite som man skulle rabbla orden baklänges. Lite smålustigt.
  • Hon är lättroad och älskar böcker.
  • Hon har blivit allt mer gosig och kan komma och stryka huvudet mot en om man frågar ifall hon vill komma och ”buka”. Älskar då hon gör det. Katten Sven blir dock lite förnärmad då hon försöker stryka huvudet mot honom.
  • Hon leker på ett annat vis än tidigare. Nu stoppar hon in saker i t.ex. burkar och tar sedan ut dem igen. Hon vet även namnet på många av sina leksaker och älskar att hämta dem på beställning.
  • Har ärvt sina föräldrars temperament. Då det inte blir som hon vill blir hon alldeles ursinnig och humöret pendlar från noll till hundra. Till all lycka svänger det lika fort tillbaka igen.
  • Blöjbyten och påklädning är hemskt vissa gånger. Andra gånger går det galant. Man vet aldrig. Vi använder mest byxblöjor av den orsaken.
  • Hon tycker om att vara ute. Vi har varit utomhus mer och mer då hon är vaken. Förr passade jag endast på att vara ute under vagnlänkarna och då sov hon ju.
  • Hon använder storlek 80 och 86 på kläderna, beroende lite på.
  • Till all lycka (tycker morsan) går hon ännu inte utan stöd, utan står mest och håller i sig i möbler och väggar. Hon har dock börjat gå sidosteg efter t.ex. soffan. Har sådan fart på då hon kryper att det bara smäller i golvet då hon smättar ner händerna.
  • Nätterna är lite bättre med ”bara” 2-4 uppvak. Nu vågar jag absolut inte säga någonting mer om det eftersom jag ännu väntar på något sorts bakslag.
  • Hon sover två gånger dagtid. Första luren ute i vagnen från 10-11-tiden och är kring 1,5-2 h. Andra luren kring klockan 17 och då sover hon 45 min – 1,5 h och sover antingen ute eller inne i soffan eller min famn. Vi tar natt kring kl 21 och morgon där kring 7. Nu stämmer förstås inte dessa tider egentligen längre, eftersom allting är en timme längre fram pga. sommartiden…
  • Hon är knappt alls blyg längre, utan ler åt främlingar i t.ex. butiken.
  • Musik är väldigt populärt och ju mer catchy låten är, desto bättre. Vi lyssnar mycket på ”min” musik, dvs. vuxenmusik. Även babblarna via iPaden är en favorit som jag ofta drar nytta av om jag vill duscha. Då placerar jag henne i matstolen bredvid duschskåpet och hon sitter där och diggar så länge jag håller på. Absolut bästa lösningen och nästintill stressfritt.

 

 

Back on track (nästan)

Det blev några dagars timeout. Välbehövligt och nyttigt. Vad har jag gjort då? Kort och gott, varit i kasst skick. Dels på grund av extrem sömnbrist. Ronja Rövardotter har vaknat en gång i timmen, hela natten igenom, i flera veckors tid nu. Ibland ännu oftare än så. Så det tär verkligen. Vissa dagar har jag känt mig alldeles genomskinlig av trötthet. Hon lärde sig krypa strax före sin åttamånadersdag och började ta upp sig och stå förra veckan. Igår knäckte hon på något vis ”balanskoden” eftersom hon inte behöver luta sig lika mycket uppefter t.ex. stolar och soffan då hon står. Nu håller hon bara ena handen som stöd. Hon har ännu inte börjat röra på fötterna speciellt mycket då hon står, men det tycker trötta mamman bara att är skönt. Otroligt vad snabbt bebisar utvecklas.

Och vet ni, inatt kom ändringen. Jag vet inte varför hon sov så bra (möjligtvis en effekt av utvecklingssprånget jag beskrev), det var nästan som om det inte var vår unge som sov totalt orörligt i sängen hela natten. Jag fick ge henne mat ett par gånger på mitt initiativ för att lätta på trycket så att säga, men hon sov vidare efter att ha ätit båda gångerna. Helt otroligt. Jag däremot låg klarvaken från 01-04. Givetvis en bieffekt av mer än två månader av dåliga nätter. Man är alldeles konstigt synkroniserad. Men jag hamnade till och med att kolla så att hon faktiskt andades. Halv åtta steg vi upp. Mer än nöjd. Ja, ni föräldrar med dåliga sovare vet hur paff man blir då det mittiallt svänger. Dessvärre tror jag ju att det här var en engångsgrej. Lika bra att tro det, så blir man inte besviken.

Vi har även hunnit bli förkylda. Ronja blev genomsnorig här i söndags, men idag är hon mycket bättre. Tack och lov fick hon ingen hosta! Själv är min förkylning antagligen på topp idag eftersom det känns hur kroppen krigar, med stegring som påföljd. Jag har slarvat med mina ingefärashottar igen. Jag kokade en ny sats åt mig först nu i helgen, efter att Ronjas symtom började visa sig. Det var ju för sent.


…Och nu till någonting spännande och kanske lite otippat? Jag ställer upp i Kommunalvalet här i Kronoby i vår. Till Alexandra, ja det stämmer. 😉 Tvekade väldigt länge och sade nej fem-sex gånger till erbjudandet förrän jag ändrade mig och gick till slut med på det. Nu gäller det att sätta sig in i sote-reformen ännu mer på djupet. Hur tänker jag, med tanke på småbarnstiden, undrar ni kanske. Som jag tidigare nämnt, är jag intresserad av lokalpolitik (ej partipolitik) som påverkar den enskilde invånaren. Jag tycker inte alls det är tungt att läsa in mig i olika ämnen, tvärtom.

Ifall jag blir invald är den största utmaningen är givetvis tiden, men å andra sidan är jag inte ensam, utan har Daniel med mig hela vägen. Vi är ju två föräldrar. Plus att vi bor ett stenkast från kommungården. Och sist å slutligen är det inte många sammanträden under detta år. Men ja, det kommer helt klart att bli utmanande. Men kanske det just är det jag behöver? Kommer förstås att hålla politik borta från bloggen hädanefter men ville bara berätta om denna nyhet. Det är en ära att just lilla jag har blivit tillfrågad att ställa upp. Spännande tider.

Ronja 8 månader

  • För det första: håret. Från att ha varit en nästintill brunhårig bebis, har håret successivt ljusnat och ljusnat. Nu har vi plötsligt en riktig lintott.
  • Hon kan krypa korta sträckor, såsom jag visade i förra inlägget. Mest sitter hon och trivs så.
  • Matfronten är rätt likadan som vid 7 månader; ganska petig med ”tråkiga saker” medan frukt,- och bärpuré, gröt samt Valios babykvarg/yoghurt är pop. Men hon är allmänt rätt knepig att mata och det känns som en lottovinst varje gång hon äter en deciliter av någonting tråkigare. Vatten i små mängder till måltiderna.
  • Trots utmaningarna på matfronten är hon ju inte speciellt liten: 10,8 kg och 74,4 cm lång. Viktkurvan har börjat plana ännu mer, eftersom hon var över 10 kg vid 6-månaderkontrollen, men det hör till saken. Hon är ju mer rörlig nu också.
  • Ammar fortfarande mellan måltiderna. Blir mellan 4-6 gånger per dag.
  • Nätterna är rätt dåliga, speciellt andra halvan, mellan klockan 3-4 och framåt. Hon har även haft mycket luft i magen och det har ofta väckt henne.
  • ”Sömnskolan” med pappan funkade inte då jag igen kom med i bilden. Jag orkade inte höra på timtal av gråt och gav med mig och gav bröstet – eget fel, men vad kan man då man är så trött att man funderar på snaran eller hårfönen i badkaret. Ok, det var ett skämt, ta mig inte allt för allvarligt!
  • Hon har blivit mer gosig och skulle helst av allt ligga riktigt fastklistrad under nätterna och borrar in huvudet i min mage eller armhåla. Det är rätt mysigt, men nackdelen är att hon vaknar så fort jag rör på mig och ändrar ställning.
  • Hon pratar fortfarande mycket. Det är olika trender olika dagar. Idag sade hon mest fffffrrrr och toktoktoktok som en höna.
  • Hon förstår också mer än vad jag kanske hittills trott. Hon vet vad vissa leksaker heter och kan hämta rätt leksak om man frågar t.ex. ”var är bollen?”.
  • Hon är inte lika blyg för främmande längre, men behöver en liten stund att bekanta sig. Det finns dock ett undantag: män som är bosatta på Korsnäs eller Bergö. Väääldigt skrämmande (Mina kusiner och deras pappa). Haha.
  • Sömnrutinerna på dagarna varierar lite, från att inte sova just alls, kan hon dra ett tretimmarspass ute i vagnen.
  • Hon är mer anpassningsbar och så otroligt seg, trots att hon alltså ibland inte sover knappt alls.

Ronja 7 månader

Det är med både sorg och glädje jag kan konstatera att tiden går snabbt. Jag publicerade ju nyligen 6-månadersinlägget! Detta är vår 7-månaders Ronja:

  • Hon kan sitta utan stöd! Lärde sig det förra veckan. Men säkrast är det att ha en kudde eller själv sitta bakom, hon förstår inte att hon inte kan slänga sig bakåt…
  • Hon vet exakt vad ”kissi”, ”lampan”, ”fisken”=bläckfisken, ”maten”, ”kom opp”, ”opp me baken” betyder. Plus mamma, pappa, mommo och moffa. Åtminstone.
  • Hon kan säga alla vokaler plus konsonant-kombinationer såsom prr, pff, mmmp, pah, habba, bah, dadda, tatata, ktttt, kpp, attt, okkk, osv. Tycker det är rätt häftigt att både K och T redan är med.
  • Hon har lärt sig att sträcka ut tungan på samma gång hon gör ”pruttljud” så det bara fräser och spottet sprutar. Hon tycker själv det är superroligt.
  • Hon kan viska och typ bebis-growla.
  • Hon hatar fortsättningsvis att bli påklädd. Helt otroligt hemskt.
  • Matandet och drickandet går i samma spår som tidigare – hon är kinkig med ”tråkiga” saker och det måste vara morot i allt. Frukt och gröt går bättre an. Hon dricker ca 120 ml vatten om dan om man verkligen trugar mellan varje tugga mat.
  • Jag ammar fortfarande.
  • Hon sover som en kratta och kan somna för natten kring 21-22.30 för att vilja ta morgon klockan 5-6. Däremellan är hon vaken allt emellan 5-15 gånger.
  • Hon sover två lurar per dag, en på förmiddagen och en på eftermiddagen. Hon borde sova 1,5 h per lur för att orka, men kan sova allt mellan 45 min – 2 h. Det senare händer mer sällan.
  • Hon backar och svänger sig snabbt till sidorna. Hon förflyttar sig rätt snabbt på det här viset men man märker att hon ibland förbryllas över att hon inte hamnar där hon vill. Ofta står hon på alla fyra och gungar, men själva krypkoden är ännu oknäckt. Ibland gör hon små ”hopp” jämfota framåt.
  • Hon kan härma rörelser, t.ex då man viftar med händerna.
  • Hon har två tänder nere i munnen och två upptill. Vilken dag som helst kommer nummer tre och fyra i överkäken att spricka. 

Skulle kunna fylla i hur mycket som helst ännu, men det här kanske är det viktigaste. Nu är nästa steg att börja krypa. Jag är alldeles till mig av iver.