Fast(s)laskiainen och sånt.

Lite uppdatering skadar inte. Kan erkänna att gårdagen, dvs. fastlagstisdagen var rätt så usel. Fick något tinnitusliknande i samband musikpasset (tack som satan pf), så jag var allmänt deprimerad och nere. Fanskapet håller till all lycka på att minska tror jag. Skulle bli knäpp på heltid annars!

Hamnade att hålla hus vid både Övis och Peffan, så att vi lägligt nog missade pulkaåkandet som hölls ett stenkast från lägenheten. I normala fall skulle jag inte bli så väldigt besviken, men då vädret var varmt och nästintill perfekt kändes det också väldigt surt.

Så gårdagen var med andra ord till först en riktig skitdag.

Men det dåliga humöret svängde nog ändå sen. Min kämppis vaknade upp ur sin powernap på kvällen, vi ställde oss och drog vidare till mäcken för att tröstäta lite. Sen bestämde vi oss för att göra ett besök vid Ollis och det visade sig vara ett riktigt bra val. Bra sällskap och bra musik. Kvällen räddades.

Nu känner jag för att äta en fastlagsbulle. Åt en i skolan igår och fick mersmak. Hur goda är inte dessa bakverk? Synd bara att jag inte har bakat eller köpt några. Man blir så snål på snabba kolhydrater då man har för mycket dötid här i Vasa. Som tur bär det hemåt imorgon, där det finns ordentligt med bra och mer hälsosam mat…

Tillbaka i Vasa

Efter en bra helg med folk jag tycker om kantat med mycket kaffedrickande är jag tillbaka i Vasa. Lika grinig som vanligt. Hade en perus PF-dag på schemat: Kl 10 musikpass. Man sitter två timmar och trummar olika rytmer och sjunger med till Lilla Snigel och diverse barnsånger. Så otroligt inspirerande. (Ironin flödar.) Kl 12 ett kort besök vid österbottens museum. Lät helt okej till först, men ett av de tråkigare besöken jag gjort. Det var den skoldagen. Så nu sitter man här. Jaha.

Megalejdon

Satt en stund på vardagsrumsmattan tidigt i morse, med laptopen i famnen febrilt sökande efter någon orsak att slippa åka iväg idag. Men det visade sig att jag nog skulle göra mig själv en björntjänst ifall jag skulle missa dagens lektioner, eftersom vi har nån sorts auskultering imorgon på övis här i stan. Så jag svor några ramsor och körde iväg, alldeles för sömnig för att vara i bombsäkert körskick. Nä alltså det kändes verkligen inte alls bra att starta iväg mot Vasa halv sju i morse.

Men här är jag nu, sitter i havtornen och fördriver tid. En lektion är förbi, alltså den som skulle vara viktig. (och det var den nog till all lycka, skulle ha vit*tta lite annars!) Och ett konstpass återstår. Sen är den här skoldagen på stickan. Vad ska man göra då…? Det absolut värsta med mina studier i detta skede är att ALLT känns omotiverande, såpass omotiverande att jag hela tiden överväger att ge upp redan nu, och inte köra vårterminen till slut och hoppa av PF för gott. Hmm. Skulle på ett sätt vara ganska dumt ändå. Antar att jag skulle få slåss en del med kela då, och det är ju aldrig riktigt trevligt… Plus att jag har hyreskontrakt ett halvår ännu minst.

Nä, inte blir det här bättre av att klaga och tycka synd om sig själv. Men ibland måste man bara. Känner mig till råga på allt väldigt slafså med halvstripigt hår, en svart tråkig huppari och en jättedålig sminkning som faktiskt gör att jag ser lika omotiverad ut som jag är innerst inne. Huj vali. 


Jepp, jag har haft bättre dagar.

Lycka

…är att vakna kl. 8 en måndagsmorgon i Snåre, och konstatera att man inte behöver bege sig någonstans alls på hela dagen. (Jag tog en extra ledig dag.)

Nu blir det lite matlagning och senare mot kvällen *veckans händelse*, så anländer vår nya tvättmaskin! Det är sann glädje det!

Ha en bra start på den nya veckan! Nu ska jag ut och bonga det vackra vädret!

Flumm

En blogg är ju till för att klagas i.. Eller hur vad det nu?

Jag går i Finlands flummigaste universitet och har insett att det bara blir värre och värre för var dag. Idag har vi haft den absolut märkligaste föreläsningen hittills. Förstod inte speciellt mycket.
Det hela var kantat i överlägsen stil, på en språkligt sjukt hög nivå så att mina öron höll på att trilla av och föreläsaren/forskaren var en arrogant och irriterande typ som tvingade oss att sitta på första raden så att vi nästan kände hennes andedräkt. För det första började den hon med att döma ut Bert och Sune. Det är ju en dödssynd! Och sedan flummade hon temperamentsfullt i en och en halvtimme. Hu.

Tanken att det här är mitt första och sista läsår inom PF känns mycket befriande. För varje dag som går, blir beslutet att jag absolut inte vill, ska, passar eller kommer att bli klasslärare klarare och klarare. Känns klockrent. Jag skulle bli den absolut sämsta klassläraren någonsin. Allvarligt. Jag gör liksom samhället en tjänst genom att inte fortsätta längre än till våren, om man tänker på det hela med lite humor. 🙂

He om he. Sådär är läget nu och jag känner mig otroligt otålig med tanke på att mina framtidsplaner först blir klarare i sommar. Så var är då bättre än att skriva av sig lite?

…Åhhå, tungt vi vara ung å grann!

Äntligen!

Nora & Kaj-Gunnar

Alla skolarbeten för denna vecka är gjorda. Vad är det för fel på mig!? Och när vi väl var klara konstaterade min kära Kämppis att vi ska gå ut och bygga en snögubbe. Sagt och gjort.

Kan tillägga att vi gjorde en kort, men mycket händelserik nattpromenad längs med strandgatan före vi kom tillbaka till lägenheten. Vi hann med: Äckla oss över Vasas fängelse, lyckas bli vettskrämda över en stackars gubbe som ljudlöst kom cyklande emot oss, skrek till som galningar och frustade av skratt. Gubben fick säkert en förgylld kväll och cyklade iväg skrattande… Sen såg vi ett mycket äckligt harlikt kadaver intill fängelset. Det var äckligt.

Med andra ord en riktigt rolig och händelserik  kväll. Sitter här och skriver, med röda kinder och ett väldans bra humör.

Det glada måndagsinlägget

Skoldagen är äntligen över. Skönt.
”Klipp o. klistra-skolan” prövar verkligen tålamodet. Speciellt dagar som denna. Tre timmar lek med klassen, som dessutom ska analyseras, så man hamnar att följa med och tänka fast det egentligen är löjligt enkelt. Klasskamraterna skall sitta varandra i famnen, precis som på något jäkla konfirmationsläger. Tack o. lov är dessa människor väldigt trevliga typer. Men det är vid såna tillfällen mitt tålamod ofta når sin gräns… Känns verkligen som bortkastad tid.

Men ikväll skall jag äntligen på cirkelträning. Känns verkligen skönt att få röra på sig lite, vilket jag har gjort alldeles för lite på senaste tiden…

Den här bilden är taget från bygget jag var på förra året, samma tid som nu. En vacker morgon! Med SNÖ!

Minns att jag skottade snö för fulla muggar vid arbetet den här tiden, förra året. Hittills i ”vinter” har det inte kommit en enda flinga. Vad är det här…?