Om

Från att sporadiskt bloggat nu som då och även haft ett par års paus, tog jag upp skifveriet igen, i samma svep som jag blev mammaledig i april i år. Att uttrycka mig i skrift är bland det mest avkopplande och underhållande som finns. Pricken på i:et är dessutom att kunna bolla funderingar kring mammalivet och annat som onekligen är diskuterbart.

Vem är jag då? Heter Rebecca, kallas Becca och är Karlebybo i hjärta och själ, trots att jag bor i grannkommunen Kronoby. I maj i år blev mamma till vår härliga Ronja, som tog våra hjärtan med storm. Livet har inte varit likt sig sedan dess. Är också sambo med Daniel sedan flera år tillbaka. Jag är utbildad sjukskötare (och även husbyggare om man vill gå många år tillbaka) och älskar mitt yrke – det kommer säkert att märkas nu som då även här på bloggen. Jag är även en stor djurvän och till familjen hör vår kastrat, katten Sven. Friluftsliv, motion, musik och smånördiga saker såsom tv-serier, är saker jag är svag för. Egentligen är jag intresserad av allt (ja, på riktigt!) och har i alla tider varit väldigt vetgirig. Skulle någon fråga om jag kommer på fågelskådning skulle jag förmodligen tacka ja, likaså om jag fick en förfrågan att börja lära mig kinesiska.

Vår lilla familj bor i ett väldigt gammalt hus invid ån, byggt 1896, som även är min släktgård. Inom några år kommer vi att börja renovera huset och drömmer om att kunna återge en gammal stil, med funktioner för en modern familj. Den dagen vi börjar på hoppas jag att jag ännu bloggar, för att kunna dokumentera allting. Den som lever får se.

Jag är ingen hopplös optimist, utan lite mer åt det andra hållet. Att vardagen inte bara är rosaskimrande är så självklart att jag givetvis skriver om både sämre- och bättre dagar, såsom livet givetvis är, inte minst som småbarnsförälder. Kommer också regelbundet dokumentera resan tillbaka till en stark och sund kropp, efter en svår graviditet med lite annat krångel som kom på köpet. Jag uppskattar ärlighet och vill ge en bild över hur en vardag faktiskt ibland är. Jag tror också att det ger en känsla av samhörighet bland oss föräldrar. Själv läser jag många mamma- och pappabloggar.

Kommentera, debattera och följ mig gärna! Så roligt att just Du tittade in!

Annonser